tinkte under-hemfärden på tusende medel för ait komma i besittning af den varmt älskade flickan och kunna inför verllen rädda hennes ära, — Vi öfverlemna honom imedlertid åt sitt öde och följa föremålet för hans svärmande tankar. Marias tårar flöto ännu, då hon redan lemnat skogen, och ehuru hon sökte öfvertyga sig sjel, a:t hon icke älskade, och så ofta hon än tänkte på omöjligheten af en förbindelse med den förnäme ynglingen, så mycket hon än kände sin blygsamhet sårad af tanken, att hafva ett ögonblick låtit besegra s:g och så ifrigt hon in bemödade sig att uppkslla förtrytelse mot den förvägne, lät dock det varma, känsligt svallande hjertat icke betvinga sig och hon hade och gvarhöll blott en tanke — den ädle ynglingen! I denna själsoch sinnesstämning bade boa ankommit till trädgårdens bakport och först nu, vid åsynen af buset, föll den frågan henne in, om hon skulle meddela fadren det inträffade äfventyret eller icke. Men, bade hon icke företagit dena nattliga vandringen utan hans vetskap och samtycke — och den jungfruliga blygsamheten tillslöt äfven hennes läppar. Hon beslöt derföre af dubbel orsak att förtiga för honom sin första och ljuvaste hemlighet, helst hon fann, att han ännu icke hemkommit. (Forts. följer.) — I en tysk tidning lä es följande: Uti Paris börjar ett ganska malisiöst skämt att vinna fart. Borgenärer låta nemligen slå medaljer öfver sina säldenärer, ungefär med följande inskription: Herr N. N. är sedan tio år skyldig till herr N. N. en summa stor ...o Dessa medaljer utdelas på gatorna so