Aftonbladet – 17 november 1846, sida 1

— com ett ytterligare parti bernsten, gick Mari redan nästa natt, då fadren var kallad till er aflägsen sjuk, med sin lilla skyffel och höljd en svart kappa, igenom trädgårdens bakjort til det. närbelägna Streckelberget. Ofta gjorde hor denna vandring allena, emedan fadren fruktade, att rågon gång vid så oläglig tid saknas a tjenstfolket eller af rådoch tröstbehöfvande församlingsboer; men då brukade han hålla vak vid det öppna fönstret, för att vid första roj kunna bistå, i bändelse något fiendtligt emot heune förehades; ty afståndet var, som sagdt är högst obetydligt. Kmppt hade nu Claus Iwing med sina tre stallbröder, Cbristian Kiäger, Jörgen Labatr och Peter T:telw.tz, från en närbelägen kryddgård, der de höllo vakt, blifvit varse den förfärliga hexan, förr än en kall rysning genomfor dem oah den ene efter den andre ville taga till flykten. ÅAndtligen lyekades dock fö; Claus Iwing, genom förnyade förespeglingar om de fördelar som väntade, förmå de förskräckte att stadna; hvarpå de alla, korsande sig och tre gåpger läsande gratias och Fader vår, med högt klappande hjertan och frambrytande ångestsvett, på afstånd fölide den oskyldiga flickan. — Liktidigt inträffade, a!t Rädiger von Neuenkirehen, hvilken, såsom förut blifvit an. tydt, var hänförd af Marias utomordentlig: skönhet, men dock, vidbållande årbundradet: vidskepliga fördom, v:l!e med egna ögon över: tyga sig om sanningen af den lika mycket äl skade, som fruktade flickans nattliga vandringa; och djefvulsbesvärjningar, i denra afsigt, höljc i en luden vargskinspels och hufvudet betäck