MINEN RS BERNSTENS-HEXAN. ) NOVELL AF WILHELM MEINBOLD. Och ru blef den arme prestens i Coserow belägenhet verkligen beklagansvärd. En del af församlingen var ganska belåten med, stt se sig befriad från 2la afgifter till sin pastor; en annan alltför uppskrämd, för att våga följa sna bättre känslor — och endast nigra få ädelt sinnade tillförde uader natt och mörker den gode själakerden och hans oyckliga dotter ett bröd, en fisk och hvad annat deras armod kunde åstadkomma. Tacksamhetskänslan för denna tillgifvenhet var nu Schweidters enda glidje. Troget fortfor ban att verka för Guds rike; tröstade sig sjelf med sin Höge Mästares exempel; hungrade sjelf mången lång dag, för att kunna mätta sin älskade Maria; förbättrade med egen band, så godt hn förmådde, sin bydda, (hvilken, enligt gamla akter, bestod biott af en stuga och var utan skorsten), oc) hade en morgon nästan förglömt allt sitt lidande, då han fann gecom kärlekens stilla, osedda hand en del af sin åker upp-plöjd cch besådd. Men knappt hade ryktet om denna välg5rande bandling spridt sig och den tröstande sädesbrodden redan uppspirat, då ban en morgon tänkte ånyo stärka sin vacklande tro genom åskådande af detta en rörande kärleks uppoffrand2 verk, fann hela det förhoppningsfulla fältet förhärjadt och omvältadt, ocb, djupt skakad, återvändande hem, mötte sin älskade, i tårar badande, dotter, som förkunnade, att derås enda ko blifvi! ) Se A. B. JG 264.