Aftonbladet – 14 november 1846, sida 1

het borde iakttagss i afseende på fyndet. Efter kort besinning trodde han vara bäst att vända sig till en gammal bekant, köpmannen Simon Mejer i Hamburg. Men, för att i sitt betryck så snart som möjligt komma i be ittning af ett större penningebelopp, besökte ban, åtföljd af sin dotter, de tre påröljinde nätterna den gyllende grufvan för framtiden: förhboppaingar och upptäckte der en sålan märgd af kostligaste bernsten, att han redan efter några veckors förlopp, för första sändningen, från Mejer i Hamburg eri ö!l 4060 rhenska guder, en för den tiden högst betydlig summa. Hans första obetänksamma steg var nu, at från grunden ombrgga sitt bus, skeffa sig dräng och piga, hästar och vagn, odla och beså sin jord, anständigt uppkläda sig och sa dotter o. s. ve Välståind och glädje syntes itersända uader bars sästvänliga tak och medi d m äfsea Tiberrs sånggudinnor. Men, såsom so!sa stundom efter icuten bimmel kort tid suålar i full skönhet, till dess den åter instepes i ännu mörkare mo!n, så äfven hans glädjes oc lyckas sol Ingen i kela nejden kunde begripa hvarifrån den fattiga presten erhå!lit denna plösliga välsigne!se, och ehuru mycken möla än Wittich Appelman gjorde sig att utgrunda hemligheter, ville det dock icke lyckas. Frågade man Schweidler derom, hvilket of:a skedde, så sökte ban att reda sig genom allmänna sv:r, såsom: Gud sänder ofta sina välserningar under söm nen; då rölen är störst är bjelpen närmast, 0. S v. Äfven så hemighetsull visade sig Maria, oc3 hänvisade hvarje gång de nyfikne frågarne till fadren. Hära! var alitså icke ur