Aftonbladet – 13 november 1846, sida 2

boppas jag nu af er erhålla. Säg mig först, är det tillätet, att från predikstolen utpeka ch skymfa en ärlig mar ? Det tror jag, att ännu ingen vågat och aldrig skall våg2, svarade pastorn förvånad. Och likväl,, skrek Wittich, bar den satins presten i Coserow, Abraham Schweidlar, vågat det mot mig! Hör sjelf, herr Johannes, och döm sedan, om skändligare fräckhet blifvit på jorden begingen, — ceh ropade, i det han ha stigt öppnade dörren: kommen in, Coserow bönder, alla hit; ingen får felal Då han nu såg hela församlingen inne i salen fortfor han: De sf er, som i går varit i kyrkan, tiäde till denna sid:n af rummeil Då deita skett, måste kyrkoföreståndaren C!au: Iwing ännu en gång upprepa det ominösa frag. mentet af Schweidiers prediksn, hvarefter all: tillfrågades, om isnebållet deraf blifvit rätt uppfattadt. Sedan detta blifvit enstämmigt bejakedt, skrek Wiltch, med högra banden i sidar och stigande några steg framåt: Nå, herr Johannes, ser ni nu, att det omöjliga varit möjligt? Men den fördömde presten skall få umgälla det. Såsom min själasörjare och vän, ber jag er skriftligen intyga, hvad ni vu hört, och tilka afgifva ert theclogiska betänkande öfver denna oerhörda kasus; ty den är verkligen så oerhörd, att hans furstliga högbet, eburu han, utan mitt eget beröm och såsem hela verlden vet, har till mig fullt förtroende, likväl med rätta kunde tvifla, alt nigot dylikt kunnat tilldraga sig