Aftonbladet – 13 november 1846, sida 1

belägring och landet började hemta andan efter de grymma förödelserna, förenade sig åter Coserow: förströdda invånare till återuppbyggande af sina nedbrända hyddor och, on ock prestgården undgått lågorna, behöfde dena dock en total förbättring för att någorlunda skydda emot väder och vind. Sc.iweidler skref derföre till dåvarande föreståndaren, eller direktörn för det sekulariserade klostret i Pudagla, Wittich von Appelman, hviken derjemte egde inspektionen i ekonomiskt afseende öfver sam!tiga kyrkorna på ön Ysedom, och bad honom bevekligt, att icke blott låta reparera den förfallna prestgården och utbetala d3 under flera år innehållne inkomsterna, utan ock besörja, att på den hertigiga skattkammareas bekostnad, en py kommunionkalk måtte anskaffas i stället för den af en kejserlig ströftrupp bortröfvade. Men Wittich Appelmana var en oförsonlig prestfisnds, och under denna svåra tid ett nästan ännu större gissel för det arma landet, än det härjande kriget. I syanerhet hatade ban vår Schweidler, emedan denne en gång i-en skrifvelse, af okonstlad enfald, endast kallat honom br Appelman, hbvaröfver den högmodige narren blef så förtörnad, att han för denna uraktlåtenhet anklagade Schweidler bhoz3 hertig Bogislav. Han bevärdigade derföre icke den arme pirstorn med något skriftligt svar, utan lät genom kyrkoöreståndaren Ctzaus Iwing, hans förre ridknekt, en låg skurk, säga honom: att, i afseende på de två första punkterna i hans skrifvelse, vore inga penningar att disponera, och beträffande kalken, kunde han lita sin bjord dricka yr ett vattenämbar. 1