Aftonbladet – 13 november 1846, sida 1

stersångare, såsom vederqvickande och muntrande tidsfördrij, och omisskänneligt blef, att den unga fl ckans yttre skönhet och behag utomordentligt höjdes och förherrligadeas genom denna inre själsbildning. Ty Maria stannade cke, såsom fadren vanligen, vid vocib!er och prydliga fraser, utan sökte, så vidt hon förmådde, att intränga i författarens anda, hvarvid hon understöddes af ett ljust förstånd och en naturlig skönhetskänsla. Hirigenom hade dock hennes väsende antagit något visst svärmiskt, och ofia brukade hon att på hafsstranden, eller i traktens sköaa bergsdalar, med emfas och inspiration recitera någon skön, bels! latinsk, vers, äfvea då ingen hörde henne. Efter det olyckliga krigets utbrott var det ou slut med detta poetiskt stilla lif. Fader och dotter flyktade till det närbelägna Strukelberget, der ea med ginst-, björnbirsbuskar och murgrön tätt omkransad och af himmelshöga tallar rundt omkring innesluten håla var för dem en säker tiliflyåtsort. Nigra godmodiga medleramar af församlingen hulpo dem att utvidga det inre deraf och att med träpålar och läkten understödja det endast af skör lera bestående taket. II förde ock Maria den enda ko, som blifvit henne öfrig, samlade sjelf med de späda fingrarne foder för denna ur bergets springor och lefde vanligen, till dess faran var öfver, med den gamla fadren, af kons mjölk och några fiskar, som maa medjlidsamt tillförde dem. Då nu ändtligea ryktet förkunnade, att Sverges högsinte och tappre konung, Gustaf Adolf, skulle komma de betryckte Evangeliske till bjelp, då Wallenstein 4628 upphäft Stralsunds