Aftonbladet – 12 november 1846, sida 2

på det att ingen annen än jag skulle draga fördel af min djerfhet; förlåt den frihet iag togii mig för att uttyda zigenarens spådom och låt: cen tjena till läkedom så väl för er kropp som för er själ; förlåt mig det felet att... — Hafva räddat mig! föll presidertskan bonom i talet. Jag förlåter er, min ku.in, rcer det är också allt hvad jag kan göra. Hviiker annan belöning skulle jag väl kunna giva er då ni icke är doktor Amoretti? — O himmel! ropada ehevaliern, driistg ge nom sin sköna kusins öfverseende. Hvilken be: löning, säger ni?... Hvad? ... nigissar ekxe?.. — Jag försäkrar er att jag gissar ingenting svarade Marcel!e, som litsade den högsta enfald — Madame, dristade Miette sig att siga, ty bon hade, under chevalierrs förklaring, vislige hållit sig på afslånd, men nu stigit fram; — det ges ett medel att kunna beöna herr che valierr, i det ni låter zigerarens andra spådon uppfyllas, och gifter er med er bödelt. — Hal... mamsell förräderska! ropade pre sident-kan. — Gillar ni det råd hon gifvit er? fråged chevaliern med mycken iver. — Hvilket råd? ... frågade Mercelle, skrym tande. — Om ni gifter er, min kusin, återtog che valiern, så förlorar ni hela er förmögenhet, son då tillfaller mig. Men det hindrar ju icke mj; att åter göra er rik och återgifva er alla edr: egodelar. Skuile väl de kunna betala den skatt som jag önskar ega? — Ocb, hvad bättre är — ni skall, enligt presidentens önskan, icke ombyta namn. — Hvad kan han säga derom?