Aftonbladet – 12 november 1846, sida 2

1726, Juli, 5, Inskränkning deri, genom åläggande af 3 till 4 års gesällskap, för dem som ville blifva Frimästare. Aug., 28, Utvidgning deraf, genom förbud för Skråna att medelst så kallad omskådning hindra Frimästarne från att få gesäller. 1731, Juli, 20, Tvetydig Förordning, som kunde tydas till Frimästerskapels upphäfvande. 1734, Dec. 412, Slulma Skrån, en hittills emot sjelfva Skråordningen stridande skärpning af denna. 1739, Maj, 21, Hallordning, hvarigenom Frimästerskap återinfördes under ett annat namn, och gesäller under Hall och under Skrå berättigades att ömsevis arbeta hos Hallmästare och Skråmästere. 1741, Aug., 27, Inskränkning häri, derigenom att Skråhandtverkare förbjödos blifva Hallmästare, eller skrågesäller drages under Hallrätternan. 1773, Febr., 4, Förmåner stadgade för gifta g2säller, tvärtemot Skrågewohnheiterna. 1775, Aug., 15, Skråfrihel stadgad för Malmköping, Östersund och Marstrand. 1786, Aprill, 1, Hemlig och Förseg!ad försäkran ät borgarståndets deputerade, att burskap skulle blifva vilkor för borgerlig handel och rörelse, och afseende fästas på socictets och embetes inkast mot burskapstivåtelse. 1789, Aprill, 28, Denna hemliga försäkran öppnad, och bekräftad genom inskränkning i den åt åtskilliga klasser förut medgifna näringsfrihet. 4790, Juni, 44, Nåringsfrihet åt värfvade soldater, gevärsfaktoriarbetare, salpetersjudare, krutarbetare, tyghusbetjenter och flera vid kronans verk och stater. 1791, Mars, 30, Sept., 43, Rättighet för universitelerna avt antaga nödiga hi:ndtverkaren. 1809, Okt., 48, Borgareständets bekanta förklarande om ,alla medborgares rätt attidka borgerlig näringn. 4810, Mej, 2, Saknad af detta medgifvande i Riksdagsbeslutet. 4812 (Riksdagen). Borgarståndets underdåniga anuhållan om öfverseende, jemnkning och förändring i de gällande näringsförfattningarne, hvarvid Ståndet anmärkte, att oen viss lärotid i ett yrke icke kädane ter lämpligen kunde föreskrifvasn. 1812, Sept., 30, Kommilte, tillförordnad för nysspämnde öfverseende, jamnkning och föränerivg. 1815 (Riksdagen). Adeins och Bondeståndets enskilda besvär, innehållande förslag om införande ar allmän näringsfrihet. 4823 (Riksdagen). Ständerna (i grund af 3 stånds förenade åsigter) föreslå en handelsordning, en förordning om handtverkerier och en författning om gernivgsmäns antagande på landet. 1823 (d:0). Borgarståndet öfverlemnar snmirkningar deremot, med anhillan, att Konungen måste i Stöndernas förslag urskilja och förkasta hvarje stadgande, som gjo:de ingrepp i Borgerskapets privilegiern. 4829 (Riksdegen). Underdån:gt förslag af Borgareståndet till Förordning om handtverkerier, hvilket icke blott förordar upphävandet af åtskilliga dittills i en friare syftning utfärdade näripgsförfattningar, uten äfven i flera fall innehåller et: större tvång än 1720 års Skråordning, hvilken för öfrigt tjenat till mönster. 1835 (Riksdagen). Ständerna (3 stånd) anhålla, att deras 4823 ingifna förslag måtte före följande riksdsg utfärdas såsom allmän Jag. 1835 (d:0). Borgarestånde: anhåller, att Konungen i stället måtte gifva företrädet år Ständets enskilda förslag. 48536 (d:0). Infordradt försleg af Kommersekollegium till fösändringsr och jemnkninger i Ståndernes förslag. 1840 (Riksdagen). Ständerna (3 stånd) anbål!a, att Korungen måtte begagna sin sfgörande rätt och utfårda förordning i ämnet, hvarvid yttras den åsigt, att en medgifven sjelfförsörjningsfriket vore för det ollmänna wvälgörande, emedan den möjligen skulle bidrsga att, åtminstone till någon del, ofleda det armod, den sysslolöshet och det sedejörpderf, som fortfarande sprider förstöring bland nationens ringare klasser. 1840 (d:o). Borgareståndet afslår denna anhållan cch antager nu det år 1823 af 3 stånd framställda förslag, men med tillägg, hvarigenom icke blott de gamla skråhandtverken, utan äfven de i sednare tider privilegierade manufakturerna, utan åtskilnad skulle hänföras till kandtverk och underkastas de för dessa föreslagna tvångslagar, hvarförutan näringsdrift i köpingar göres beroende af burskap i stad, och likaså all fabriksrörelse så i städer som på landet, blott med uandantag för fabrikant af adligt stind. Dessa enkla facta, dessa ändlösa motsägelser al stridiga intressen, för hvilka den räringslösa och faitiga befolkningen i sista hand får sitta emellan, tala mer än någonting annat för nödvändigheten af, att regeringen ändtligen måtte begagna det åt henne vid 4840 års riksdag hänskjutna afgörandet, och förvandla den sckelgamla oordningen och inskränkningen till ordning och frihet.