Aftonbladet – 12 november 1846, sida 1

mer i Italien bafva anlitat mig i dylika omständigbeter, och de som följt min ordination hafva befunnit sig väl deraf. Saont är väl att det funnits andr, som icke ens velat höra talas om mitt botemedel, och jag förundrar mig alldeles icke deröfver, ty detta medel, ehuru i grunden oskadligt, har vid första påseendet nåsonting förskräckande och motbjudande. Ni sjelf, min fru, torde, oaktadt ert mod och er beslutsamhet, ej vila göra bruk deraf. Men jag måste väl slutligen säga er hvaruti mitt botemedel består — det består uti... — Består uti?... upprepade presideatskan. — Alt bli hängd. — Häingd! utropade den vackra damen. — Hängd med snara om halsen — återtog doktorp kallt; — men endast under en fjerdedels sekund, tills ni hunnit känna snaran, för att i och med detsamma se den afskäras.. Nå, medlet af-krväcker er; derom var jag nöstav säker, och ni vill icke underkasta er det. Det vissa är alt... — Men tvärtom, kerr doktor, tvärtom! ropade Maicelie med förtjusning; jag underkastar mig det af allt milt bjerta. Ni anar icke hvilken tjenst ni gör mig och huru ni befriar mitt sinne från en ryslig spökgestalt. Begriper du nu, Miette, att jag kan bli hängd och ändå lefva i många år? -— Det olycksbådande oraklet går således i fullbordan. — Tack vare dig, välgörande torticolis, som jag så mycket fördömde! Läkaren smålog något illparigt. Hvad Miette angår, sade kon till sig sjelf, under det hon deltog i sin matmors glädje: