Aftonbladet – 12 november 1846, sida 1

ALDRIG KAN MAN FÖRUTSE ALLT. AF EMILE SOLIE, (Slut fr. gårdagsbl.) Amoretti var en ännu ung man. Ha-s väx var något under medelmåttan, men mycket systematisk; bans ansigte var sirdeles regelbundet hans blick hade en ovanlig liflighet och rörlighet, men han förstod att mildra dess uttryck, i det ban nästan beständigt höll den fästad på golfvet och i det han bemödade sig att göra sin fysionomi så ogenomtränglig som möjligt. — HMin fru, yttrade han med mild röst .... Men innan vi låta doktorn tals, vilja vi förkunna lisaren, att vi berätta en sannfärdig historia. Den är ett minne från vår ungdom; vi hörde den för många år sedan berättas af presidentskan sjelf, som då var mycket gammal. Det fordrades ock i sanning berätterskans eget vittneshörd, för att öfvertyga oss att händelsen verkligen kade passerat. Läkaren ordade såluada: — Mn fru! eder kammarjungfru har för mig beskrifvit er sjukdom och orsakerna som föranledt den. En vanlig läkare skulle ordinera stillhet, vattensoppor och kanske en åderlåtning. Med en sådan behandling skulle sjukdomen i stillhet gå sin gång, och efter fjorton dagars förlopp är det möjligt att ni, medelst naturens tilibjelp, skulle kunna tillfriskna. Men om ni vill bl!: frisk äcnu i derna dag, om ni har det uppsåtet att dansa i morgon, så fians det icke mer än ett enda botemedel. Jag ensam förstår att ordinera det; jeg ensam kan bjeipa er att använda det. Många förnäma da