Aftonbladet – 10 november 1846, sida 2

blifvit uppfostrad i den varmaste religions djupa grundsatser. Fyra månader hade förflutit från presidenlens samtal med klosterförestånderskan, och denna började längesedan se sina tvifvel ökas angående verkligbeten af den gamle lagkarliens appsåt, då hon fick ett bud som uppmanade renne alt genast begifva sig till hotellet L..., åtföljd af den unga flickan, på hvilken hennes val hade fallit. Förest nderskan skyndade att underritta Morcelle, att bon sku!le göra en utfärd, och få minuter derefter inträdde båda fruntimren i det rum, der presidenten väntade dem. Gubben låg. Han var mycket blek och syntes ytterst svag. Vid åsynen af den unza flickan lifvades dock något hans matta ögon. Marcelle var i sanning en förtjusande varelse i sin hvita novisd:ägt. Hennes långa svarta hår nedföll på ömse sidor om ett fint cch välbildadt ansigte, svagt färgadt af ett blekt rosenskimmer, men hvaråt ett par svarta ögon af obeskriflig glans förlänade ett uttryck af pikant flighet ech oemotståndligt behag. Marcelle tycktes vara helt och hållet omedveten af alla dessa fördelar, och den blygsambet, som nedfällde hennes ögonlock cch skugg.de hennes eldblickar, förhöjde ännu mer glansen af den skönhet, hvarmed den blind2 stump2na hade begåfvat henne; denna slump, hvilken förlinar skönhet, liksom han förlänar saille och ära. Från den unga flickan flyita?es presidentens blickar till tre svartklädda herrar, som stodo vid hans säng. Den ene var en läkare, den ar.d.e en noterie, den tredje en prest. — Min herre, s.de presidenten till notarien, vill ni vara god och undersöka om fröken eger de egenskaper, jag af henne fordrar, i och för min uppgjorda plan, samt derefter säga er min mening angående henne. Klosterförestånderskan lemnade sin systerdotters papper åt lagkarlen. Då de blifvit genomlästa och befunrits i allo giltiga, vände notarien sig till Marcelle och tilltalade henne i följande ordalag: