Aftonbladet – 10 november 1846, sida 1

kärlek, afvisade min hylloing. Då störtade jag mig i dammen i er trädgård. Jag har den svagheten att tro på drömmar. Skulle ni verkligen kunna vara nog grym att bringa mig till ett sådant förtviflans steg? — Detta skulle för mig vara ett stäl, mera giltigt än något annat, att inför er städse förbiiva En okänd n — Den steckars karlen! utropade presidentskar, -. Följande natten drömde hon, att en vis3 liten jurist, som tillika var elegisk poet, och hvilken bon påminte sig hafva sett hos fru de Grignan, var dödligt kär i henne och förföljde henne med sina ömt förtviflade blickar. Klockan var tolf på dagen. Nedsjunken i ett ejderdunsbolster med sidensarsvar, hade presidentskan glömt att ringa på sin kammorjungfru, som skulle bhjelpa benne att kläda sig. Hon låg bara och funderade på den stackars elegiska poeten, hvars olycka gick henne ömt till sinnes, och var, till och med, icke långt ifrån att utgjuta några tårar af medlidande, då Miette inträdde, för att säga hvad klockan var, insläppa dager i rummet och lemna sin mstmor en tredje biljett. Den liknade de b:gge föregående. Presideatskan skyndade att bryta den, icke utan sinnesrörelse. Innehållet var: Åix, d. 7 December 4776. Madame! ,Jag drömde i natt aut ni bade godheten räcka mig handen, för att bjelpa mig upp ur dammen, hvari jag kastat mig. Denna hind hade ni icke mod att draga undan de bfrga bevisen af mn erkänsla, och ni öfverlemnade den således åt mina kyssar. Om en sådan dröm icke förekommer er alltför orimlig, så skall ni i morgon, innan ni begifver er till den nye guvervörens bal, sätta en musch på ert förtjusandeansigte, midt öfver venstra ögonbrynet. Detta tecken skall