Aftonbladet – 10 november 1846, sida 1

säga mig, att jag ändtligen utan fruktan kar upphöra att vara En okänd. — Den oförskämde! utbrast presidentskan. Och dervid hoppade hon bä tigt upp ur sän gen, för att kasta de tre förargliga biljsttern: på elden. Den natt som följde härpå lät presidentskar i drömmen se en rik upptördsman, som ko: alls icke kunde lida och som förföljde henn med sitt ohyfsade frieri. Hon tyckte sig se denne penningkarl plumsa ned i vattnet och hörde honom uppgifva de förfärligaste nödrop han utsträckte armarne mot en Lten grön bit som Ppresidentskan sjelf rodde; han simmade efter denna: båt och var nära att hinna den... men ett slag af åran, kraftigt förd af den unge enksns hand, nedljungade på uppbördsmannens hufvud och kom honom att för alltid sjunka. Då presidentskan vaknade, tillstod hon för sig sjelf att hon kanske handlat alltför barbariskt i drömmen; men det var ju endast en dröm och hon tyckte sig hafva förvärfvat rättighet att anse alla drömmar såsom de värsts ossnningar. Hon var dessutom bjuden på bal om aftonen och började derföre sysselsätta sig med klädseln, som skulle upptaga henne hela dagen. Begagnom detta tillfälle att gifva läsaren några nödiga upplysningar. Fru presidentskan L... Var Un3, skön, rik och förnäm; dessutom var hoz dygdig. Till råga på alit vår hon enka Och således obaroende. Man kan lätt föreställa sig alla de suckar, som till henne och för hennes skull uppsändes. Detta var dock icke ailt. Salig herr L..., som var parlimentets president i staden Aix, hade förblifvit uagkar ända till åttioett års ålder. Genombiten a! rent materialistiska principer och fantas:isk anhängare af Ilelvetius, Holbeck, Lamettrie, m.