Aftonbladet – 9 november 1846, sida 2

NÅGRA ,FRÅGOR FÖR DAGEN,, UNDERSTÄLLDA DAGLIGT ALLEHANDA. Vi yttrade i Lördagsbladet, att en artikel samma dag i Dagligt Allehanda rörande ett par nu förhanden varande vigtiga diskussionsämnen förtjenade att upptagas till värmare granskning. Denna artikel lyder sålunda: Aftonbladet för i förrgår har ytterligare apostroferat Dagligt Allehanda för dess beskedliggörelse öfver professor Knöss insättande i representationskommittån. Dagl. Allehanda yttrade likväl bestämdt, att det fcke kände hv Knöss tänkesätt i representationsfrågan, men att vi på den omständigheten, att han visat sig liberal i flera andra lagstiftningsfrågor af ganska ingripande poiitisk tendens, grundade vår förhoppning, att han äfven måtte vara libersl i represenptationsfrågan; vi bade kunnet tillägga, att denna vår slutsats hade et: godt stöd uti omdömet hos flera ansedåa liberala mån, hvilka känna hr doktor Knös och äro med honom personligen lerade. Visserligen ha vi sedermera erfarit, att utgifraren af Aftonbladet lärer vara, ända från akademitiden, bekant med hr Knös, och således tror sig känna honom ännu närmare; men utom det att det icke föll os3 in, att först enskildt inhemta Aftonbladsutgifvarens tanka innan vi togo oss den friheten att yttra vår egen, så lärer det svårligen kunna nekaes, att, likasom någon nu kan vara mycket konservativ, ehuru han i studentåren varit mycket, om icke mer ifrig på den liberala sidan — hveruppå t. ex. den ännu lefvande landshöfdingen Hans Järta företer ett ojäfaktigt exempel — likaså måtte man kunna med tiden öfvergå från den konservativa till den liberala åsigten. Bevis häruppå finnes uti en af Aftonbladets egna koryfter, hr professor Thomander; och der som t. ex. ensamt erinrar sig prof. Thomanders, i hans egencksp af lagstiftare, år 1840 afgilna för slog till förändrad representation uti44 (säger fjor ton) klasser, skulle med ännu mer skäl kuona ran eaera honom på den konservativa sidan, än den som endast minnes professor Knös såsom simpel studen för 25 år sedan; och för vår del bekänna vi heil upprigtigt, att då vi samtidigt erinrade oss hr Tho