Aftonbladet – 9 november 1846, sida 2

sjelfva saken, är äfven den riktning, hvari reformen kommer att ske. Om denna riktning har en ofantligt öfvervägande majoritet i landet, likasom hela den liberala pressen, länge varit ense, nemligen att privilegii och bördsintressena måste underordnas det samfilda, det medborgerliga, folkets intresse, som uttrvekes genom majoritetens röst, hvilka smärre modifikat oner som än må, med uppoff ande af individue!la tycken och åsigter, vidtagas. Endast denna princips genomförande, såsom en oförytterlig fokets rättishet, kan således bvarje reformvän tänka sig vara ändamålet med den af ständerna begärda kommitteens a-beten; men icke att kommitteen, för att btidka och behaza de konservative, som i alla händelser ingenting vilja afstå af bördsoch privilegiiintresset, ska!l komma ram med ett konstflickadt arbete som nationen icke kan antaga. Sålänge man förbiser dessa sanningar, skall representationsfrågan blifva ett ämne, som allid återkommer oafgjordt, underhåller oro och spänning i sinnena, samt derigenom, att den står framför allt annat, äfven hindrar eler förlröjer den samverkan och den idern2as utvecking i andra riktn ngar, hvilken nu för tiden ugör ett så oundgängligt vilkor för det sanna ramskridandet. Det kan vara en möjlighet, att Dacl. Allehanda numera icke är ense med oss om allt det förestående, enär den ofvan citerade artikeln angifver en sådan möjlighet, att Allehanda tänker något olika med A tonbladet i afseende ppå verkliga beskaffenheten af den upplysta ,najoritetens och det allmänna tänkesättets sfordringar i vissa delar, Det måste då säkert vara Allehandas egen önskan att, sedan A:tonbladet nu ti!lkännagivit sin tanka, äfven närmare angifva om och hvarutinnan Allehanda derifrån skiljer sig. Vi förmoda likväl snarare, att den antydda olikheten icke angår representationsfrågan, och sluta detta såväl deraf, att Allehandas förläggare under sista riksdag talade för konstitutionsutskottets betänkande och deltoz i det förslag, som reformvännernas sällskap framade, som af en örklaring sednast sistlidne Onsdag, deri Allehanda erinrar, att det ,långt ifrån att pgilla, många gånger b-klagat, att Reg. icke bestämdt och otvetydigt förklarat sig för någon prineip, utan i kommitteen inrymt representavter för flera åsigter — — d. v. s., vatt Reg. visat sig i denna fråga fortarande pneutrals. Men i sådan händelse kan icke heller gerna mer än en tanka uppstå i afseende ppå der method eller politik, den I:berala pressen under nuvarande omständirheter bör iakttaga, för art fortskynda reformerna samt bidraga til stadgande af ett sannt liberait och kraftfullt styrelsesystem., Om pnemligen den af oss framställda uppfattningen af allmärra tänkerättet öfver Tepresentations. ormen är riktig, så bir drar detta ieke att Regerirgen kan vara konservativ, justemilien, Hberal eller neutral, så långe vi ännu -j kommit derhän, att ministerens system måste vara ett uttryck af den parlamentariska majoriteten, äfvensom det ej kan förmenas. någon pressens organ att efter eget omdöme berömma eller klandra det ena eller andra. Men elt måste nödvändigt antagas: nemligen att af den riktning Regeringen gifver oss frågan, måste bero, buruvida dess politik är med eller mot allmänva tänkesättet. Nu hafve vi i det föregående sökt temligen fullständi t visa, att en sådan ristning åt d-n konservativa sidan izger 1 der sedsast gjorda uinämningen, samt att neutraliteten i och med detsamma u: phört. Vid sådant förhllande är det blott vår mening, hvilket egentligen synes vara det, som skiljer oss från Allehanda, att saken bör nämnas vid sitt rätta namn; att den liberala pressen icke bör kalla neutralt, hvad som verkligen icke är neutralt, och att det än mindre kan bidraga till stadgande a? ett sannt liberalt och kraftfullt styrelsesystem, om man söker sätta en liberal skylt på det, som är antingen en konservativ. eller en belt och hållet planlös handling. Tvärtom behöfver opinionen isidana fall sons detta, der så stora motståndskrafter finnas, all möjlig spänstighet, för ati kunna utöfva det inflytande, som erfordras för den goda sakens framgång, och vi skulle derföre anse des vara ett förräderi emot denna sak, om den ene publieisten, blott för att undvika en tillfällig meniagstrid med en i allmänhet lika tänkande embetsbroder, underlät att anmärka, sisom brist få ppolitik,, när sådana ocgentligheter och tvetydigheter förekomma, som wvi här trott oss I finna hos Allebanda, huru välsmakande d än Imå vara på pågot annat håll. Detta hindrar ju icke, att det goda förståndet i öfrigt kan bibehållas,