Aftonbladet – 9 november 1846, sida 1

kniper benne; men kör man öfver fo!k eller slår man ihjel dem med sten, är ifvern betydligt svalare; saken är nemligen den, att konsten alt baka kringlor hör till de genom skrå beskyddade näringarne, och att sälja böcker på gatorna är politiskt vådigt, hvaremot konsten att köra omkull menniskor, som fredligt gå sin väg fram, eller att genom slarf och liknöjdbet låta sten och annat regna ner öfver vandraren, icke är någon skrånäring, utan hör så att säga till de fria konsterna,. Om min vän blir öfverkörd, så skall 4:0 bevisas huruvida den körande for fram för fort eller lagom, och 2:o beror det på om min vän blir lemlästad för hela lifstiden eller går till sina fäder, om den som kört öfver honom får straff eller icke; ty enligt våra nu gällande rättsbegrepp är det klart, att 2llt beror af utgången. Det är nemligen tydligt, att en åkar-, bryggareller annan dräng, som våldsamt far gatan fram, utan att bekymra sig, om han kör ö:ver eller förbi de vandrande, rår för huruvida han bloti skrubbar eller rent af krossar en person; han straffas således; nästan intet, om han så konstmessigt kör öfver vandraren, alt denne, oaktzdt hästarne och bjulen, icke skadas, men straffas strän.t, om persoren faller så hårdt i gatan, att han dör. Det är ett nöje sti se säkerheten å ena sidan, och rättvisan afet stref å den andra, så väl uttänkt. I Petersburg mistar den person, som kör öfver en annan, sitt åkdon och sin häst, om skada sker eller icke — det är strängt cch barbariskt; — i ett fritt land må hellre hundrade trasiga barn och fat