Aftonbladet – 9 november 1846, sida 1

trasig och usel, drifvas ut ur sina förädrars bem; hans hufvud blödde der han satt nedkrupen i en vrå och stack fram sina magra händer för ait fånga upp några bitar bröd, som lågo qvar i en ha, i hvilken då cch då några svin rotade. Jag ryste tillbaka och frågade: hvad har detta barn gjort? hvem försvarar dena arma? Jag såg deremot andra lekande cch jollrar de vid sina förå!drars knä, hvad de ville fingo de, en hel svit af tjenare ombuld.de dem, och de voro rödblommiga, friska och starka. Det der är s:gor, skrattade en herre; det der är ett stycke roman. Nå väl, romanens lille hjelte är skickad till Prins Carls inrättning, han är son till en skeppstinmerman — historien står ett läsa bland polisunderrättelserna. TEGNER är död — skalden är fri och känner sig ej mera trycät af den iskalla prosaiska poliuken, som ban ej förstod, som han fruktade och hatade. Tegner är uagdomeaos och frihetens skald, er af da få från vårt tidehvarf, bvars namn kommer stt lefva på folkets läppar så länge känslan för det naturfriska, på en gång djuptenkta och glänsande, som stämplar den store skaldens skapelser, Ganes ibland oss. Man gömde som något dyrbart Goethes penna, man reste hans bild — vi få se om svenskarne göra något dylikt åt sin fosterländ:ka skald. Norrmännen, våra bröder på andra sidan fjellen, äro, utan att förtala dem, ett kinkigt och usderligt folk; de önska stt våra konsuler vicke skola berätta annat än de förstår — men hvad skulle väl då berättelsen, som insändes till kgl. kommersekollegium, innehålla? De der berät