Aftonbladet – 7 november 1846, sida 1

nom :med sig in i ett rum på värdshuset, hvars dörr: han genast väl igenstängde. Detta försigtighetsmått kom : Theodor ait darra. Gustafs tanka, då han började förfölja de brottslige, hade varit attideras blod aftvå den skymi de tillfogat honom; men tvenne dagars ensamhet uti en resvagn, hade gifvit honom tid till eftertanka, och åstadkommit en jemkning i hans första beslut. Sålunda herrskade nu, uti hans anlete och hela hans hållning, ett lugn, som aflägsnade hvarje tanka på våldsamhet. Imedlertid var Theodor allt för mycket upprörd, för att göra denna lugnande anmärkning. Han stod inför sin domare, blek, försagd; med nedslagna ögon och icke bemödande sig: att undskylla eller ursäkta sitt fel. — Vi ha att oss emeHan uppgöra en räkping, som hvarken skall bli lång eller svår, yttrade Gustaf. Jag ämnar icke af er begära förklaringar, som skulle tjena till ingenting; jag ämnar icke heller göra er förebråe!ser, som alls icke skulle hjelpa; jag går således rakt på saken: Ni har frånstulit mig en plånbok, innehållande fyratiotusen francs. — Min herrel... — Stulit... jag upprepar det ordet. — Jag bekänner, sade Theodor, alt den ställning hvsruti ett ögonblicks förvillelse försatt nig, briogar mig helt och hållet i ert våld, nen .. . — Inga fraser som äro främmande för det imne som sysselsätter oss, derom vill jag be er! Ni har min plånbok och ni skall återlemna nig den. ;