Aftonbladet – 5 november 1846, sida 3

— Redaktionen har enträget blifvit ombedd att lemna rum i tidningen åt nedanstående ovanliga skrift, hvars författarinna är en språklärsrinna, som en längre tid uppehållit sig i Frankrike och Italien, samt nyligen derifrån hemkommit: Till Redaktionen af Aftonbladet! Underiecknsd, som vistats 42 år utrikes, och under denna tid esomoftast varit i beho? af religiös tröst, s:mt haft mångfelldiga tillfällen i Tyskland, Frankrike, England, Sweitz och Italien, att jemföra lära och lefverne hos flerehanda religionspartier; Icdd dertill af ett oemotståndligt inre behof och längtan efter öfvertygelse och samvetstrygghet, blef slutligen böjd, isynnerhet genom de många stridigheter i de olika protestantiska troslärorna, att öfvergå till katolicismen. Jag anförtrodde detta påtänkta vigtiga steg åt åtskilliga protestantiska prester i aila do riken jag besökt, äfven åt dervarande svenske ansedde embetsmän till hvilka alla jag står i serdeles stor förbindelse för det intresse de behsagat visa mig) som rådt mig att återvända till fäderneslandet, med förtröstandet att der få mina tvifvelsmål lösta. Hemkommen har jag icke uraktlålit et: framställa dem inför vederbörande själssörjsre, och icke gjort någon hemlighet af mitt förehafvsnde; men, långt ifrån att ryggas, tvertom blifvit mera styrkt deruti, genom den motsägande andan jag funnit hos desse väl acerediterade själasörjare. Då jag nu anhåller hos redaktionen, att gunstbenäget lemna rum åt dessa rader i Aftonbladet, så är ändamålet dermed, att derigenom i örväg freda mig och andra för möjliga låga insiuationer om penningeunderstöd, o. d. (som redan sommit till mitt örs) i den händelse att här i verige min öfvertygelse om katolska religionen, åsom jag vunnit den utrikes, icke skulle komma tt rubbas utan kanske fastmer fullföljas. Jag räknar på redaktionens opartiskhet och toerans i afseende på denna min anhållan. Stockholm den 26 Oktober 4846. Amalia Lundeberg. TA 2 a nn