Aftonbladet – 4 november 1846, sida 2

— Tro, min herre, att ni förvirfvat er en evig rätt till min erkänsla genom en handling... — Hvars minne, min fru, föll henne Theodor skyndsamt i talet, skall för mig bli den ljufvaste belöning. Denna mening, uttal: ! i en på en gång rörd och hödtidlig tom, borev. så trodde Theodor, göra en omätlig verkan. Hvad som är visst, är att Cesarine från detia ögonblick för vår bjeltes skull utvecklade mera grace och ölskvärdhet, än bon skulle funnit för gott att utveckla på en bal, midt ibland ea svärm af suckande tillbedjare. Hon hade ju honom att tacka för lifvets räddning, och detta var, tvifvelsutan, ett lagligt skäl tll erkänsla; men inom sig bade hon ännu ett anuvuat skäl, mera mäktigt än någon qvinna skulle vila tillstå, — det, nemligep, att 1 sin räddare se en ung man om tjugutvå års ålder, begåivad med eit intagande ansigte, en vacker växt och aristokratiskt fina händer. Theodor hade snart insett fördelarne af sin ställning. När han nu hörde Gustaf och Cesarige förena sina böner, att han wille åt dem egna det återstående af aftonen, flammade en glädjestråle öfver hans ansigte. Det lörekom honom, som om alla de drömmar h:n baft under sin promenad på en gång hade plötsligt arbetat sig fram ur illusionens töckenslöja, för att antaga verklighetens former. (Foris. följer.) 4 FN emnenenen — I Hamburgerkorrespondenten berättas, att en herr Lasall i Liverpool, med tillhjelp af ett teleskop af 20 fots focus, d. 3:dje innev. månad upptäckt en den nya planeten omgifvende ring, älvensom en af dess drabanter.