Aftonbladet – 3 november 1846, sida 3

fö TI BGTSAIIL ULIaTURU HUOTOIU UTISPUTISTLUIDE StEUBare ED FRANSKA ÄSIGTER AF REVOLUTIONEN : I GENEVE. il Under det att partierna i Schweiz å ömse ; sidor antaga att väpnadt skick, i och utom tid; ningarne, är allmänna uppmärksamheten fästad I på de tecken, som röja sizinabostaterna nom h I Schweiz, i anledning sf händelserna i Geneve. 3 Från tyska sidan vet man likväl ännu ej an-Inat härom, än att guvernören i Neuchatel, Jhvilken befann sig på en resa åt Italien när I upproret bröt ut, genast efter nyhetens irhemtande lemnade Milano och for omedelbart till IBerlin. Från franska sidan visa sig verkninlgarne af nyheten mera tydligt. Det är sannoILbkt icke för att motarbeta den schweiziska seI parailigan, som franska troppar redan afgått Il från Lyon till gränsorterna Morez, Pontarlier, I Nantua, Gex, Fort rEciuse, eller som arti:leri Iskickats ifrån Lyon och Be-arcon dels till NanItua och Pontarlier, dels till Ferney. Under , Jalla dessa krigiska anstalter rödgas ministerialbladen ändå medzrifva den klokbet och sans, som röja sig hos Geneves nya styrelse. Le I BRbone, Lyons misnisteriela tidning, yttrade sig, den 45 Oktob:r, så lofordande härom, att I Genbverstyrelsens egen organ Revue de Geibeven iekze skulle kunnat säga detsamma, utan Jatt ådraga styrelsen beskyliningar för sj-liberöm. Den nya styrelsen, — heter det i det franska ministerialbladet — har lemnrat prof på försonliga och sansade tänkasätt, då den till I vakthålningen inom staden kallat samma soldater, som den nyss besegrat. Det är kanske I blott i Gendve, som man sett dylika förvandlingar uan äfventyr kuana ske inom dygnet. Dagen efter upploppet höllo insurgesterna vakt I vid stadshuset; dagen efter deras sezer höll högstadens menskap. deras motståndare, vakt vid insurgenternas kasern i Chantepoulet och vid Cornavinsporten; och alli detta ilugn, utan skryt, utan missbagliga ord, utan olägenneter; ty ingen har bl.fvit hvarken förolämpad eller misshandlad., Mot dessa erkännander, å franska regeringspressens sida, af det frisinnade schweiziska partiets för jenster, asticker franska jesuitpressers raseri bögst betydelsefullt; och jemnför man de liberales uppförande efter sin sezer i Geneve med de råd, som den ultramontanska pressen ger de katolska kantonern2, så blir motsatsen ännu mera bjeri. Eao fullständig anfailsplan framlägges till och med, i följande uppsats af LUnivers, hufvudorganen för franska jesuitpartiet: Man kan ej nog beklega den otidiga moderation, som Luzern och dess bundsförvandter iakttagit efter deras seger under Luzerns murar. Inter arma silent leges (mellan vapnen tystna lagarne,) är ett axiom, som man aldrig får glömma i krigstid. Då äro alla lagar naturligen upphäfda, med undantag af mensklighetens; och alla samfunds: pligter, med undanteg af dem som böra till folkrätten. När en stat tåligt låtit krigiskt ordnade skaror samla sig på dess område, för att anfalla en nabostat: när den har gått ända derhän att lemna dem vapen, ammunition och proviant, och i hopp om ofelbar seger, yfts öfver detta förnärmande af folkrätten: då är det ett slags enfald, att ängsligt stadna vid den besegrade angriparens gräns och icke begagna tillfället att förfölja sin fiende, så långt man kan utan äfventyr för egen räkning. Segern betyder ofta ganska litet på slagfältet; det är genom fiendens förföljande, som man skördar frukterna deraf. Med fälld karbin inväntade hela den katolska befolkningen i Argau, på den tiden, sina befriare; med dess biträde skulle segervinarne, nästan utan att lossa ett skott, ha kunnat ntaga Asrau; så stor var den bestörtning, som lagit regeringspersonalen. Hvad som nu händt i reneve, skulle då inträffat i Argsus hufvudstad, ch Schweiziska samhällets tilstånd skulle efelbart a fått ett annat utseende. Men man hade i Luern beslutit stadna vid ett försvarskrig och genom ienna handling af moderation protestera mot det nfall, som man hsadeatt öfverklag:; man inbillade ig att med en helsosam blyggel kunna öfverhölja pphofsmännen och tillställarne af brottet mot dessa smhällen, som så strängt fästa sig vid edsförbunets bokstaf.v Månne man kan. göra nu, hvad mar hade bordt öra då? Vi veta det icke; men hvad som föreHer oss säkert, är att katolska förbundet icke ger annat medel till gin upprätthållelse, i den ändelsen — som icke synes tvifvelaktig — att reiburg ofördröjligen blir de radikala tilltagens ottafla. Det är åt Argaus katolska orter, som förburdnas alla krajter mäste rigtas, sedan ;esa orter nemligen förut blifvit underrättade på rhand om meningen. Med deras bistånd skulle rgaus styrelse kunna störtas och ombildas för t system, som vore fullkomliga motsatsen mot ;n nuvarande styrelsens; ty äfven ibland proteanterna i denna kanton skall man finna flera man behöfver för att tillsätta ett råd af bland trosbekännelse, men enhälligt uti att lösrycka ; från Berns förmynderskap och ingå i förbunts leder. Saken förefaller ännu lättare i Solourn, hvarest, likasom i Tessin, en Pästan utan idantag katolsk befolkning suckar under en styIlse, som svcket och våldet påtrugat den. FEtt vallskrig af detta sleg synes oss det enda möjja till katolska sakens räddning nu i Schweiz. pVi hafva ofta ådagalagt huru liten öfverensimmelse som råder i de protestantiska eller Takala kantonerna, hvad politiken beträffar. Den I Bern hörande delen af Jura-bergsbygden bebog 50,000 katoliker, och sannolikt påräknar man Bern icke dem, till medverkan emot deras trosrvandter. I sistl. Maj hafva 40,009 katoliker klarat sig fiendtiga mot styrelsens så väl grund