Aftonbladet – 3 november 1846, sida 2

ej gå bort ifrån mig! ropade han balfi vansinnig. Jag följer dig om du gir... — Nej — lef — du bar en — — lysande bana — — din hand — — en kyss — — jag vill tacka — er alla — alla — alla — farväl — — Mauritz — — , öm ej — — din Sigrid — — helsa hennes — — — — Ordet son dog på heunses läppar eller uttalades i der andra verld, d.t hon gick att finna frid och försoning. Här höll Mauritz endast ett steluadt lik i sina armar — elt smyckadt offer för — kärleken och ångern. Vi vilja låta förhänget nedfalia öfver den förtviflade makens smärta — hans, hvars namn. ej långt härefter började tillhöra bistorien som en prydnad. Han ingick i sednare år ett nytt äktenskap, som äfven blef lyckligt; men sin för:ta, enda verkliga kärlek glömde han aldrig. Kapten Q förföll allt mer och mer, fick afsked och dog slutligen, förstörd till både kropp och själ. Nora, den trogna, ihärdiga, aldrig tröttnandeoch redliga Nora, underhöll och vårdade honom med egen uppoffring tills hans sista stund. — Sjelf uppnådde hon en hög ålderdom, och hade den för hennes ädla hjerta dyrbara tillfredsställelsen att se sin älskade Ernst — men om honom blefve det alltför mycket att här berätta, hvarföre vi blott vilja rekommendera honom i läsarens goda minne, och för denna gång ha den äran att draga oss tillbaka. SLUT,