Aftonbladet – 3 november 1846, sida 2

nattduksbordet ett försegladt papper — bryt och läs det högt för mig — men fort, ty — tiden skyndar — mycket. Mauritz efterkom hennes begäran, bröt och läste: Qvinna jag ser Förändringar stunda — Fåfängt du strida Skall emot ödet, Alskande, trolös! Graf ser jeg öppnad, Skimrande salar, Kärlekens lycka, Armod och smärta, Strålande smycken, Plågor och hvila. Sörjande moder! Hjertlösa moder! — Rätt så — allt har gått i fullbordan — sade Sigrid i afbrutna meningar; — men — jag känner nu att — Gud förlåter — hvilan — nalkas. Nej — kalla ingen läkare — det bjelper ej — låt oss vara ensamma — de få ögonblick — som återstå. — Tack, o Mauritz! — för all din kärlek — den hade varit — mitt bimmelrike — om ej samvetsqvalen — förtärt mitt bjerta. — Ingen — ingen — skall ilska — dig så! — Låt mig kyssa — — din kära hand — så — lägg din arm — — under mitt trötta — trötta — hufvud. — Hon gjorde här ett långt uppebåll, hvarunler bröstet började arbeta mera våldsamt, ögonen blifva stirrande och glaslika. — Mauritz — är du — här? — frågade on med ansträngning. — Ja, min älskade! jag år här, O, du får