Aftonbladet – 3 november 1846, sida 1

bli bra ändå om wår herre will. å innte skulle iag bedröwat dig med detta om du ei bett mig om sanning i mina uppg:ffter. men gossen håller bann faslitt åf å fråga lite imillan om iag innte täökker hann är lik sin mor å det är harn då wisst å då sukkar ban tunkt å kä:ser honom å så kann hann gå å iöra sei orediger strakkst efteråt gunåde oss. men elak är hann aldrig mot barnet. å en bra kar ska det bli af gossen det låwar iag dig. å lära ska hann åxå få i tidernas längd allt wad hann behöwer å mer till. å pängarna du derti!l skickar skabli riktiit anwända lita på mitt hedersord som fröken Nora D. ännu aldrig bar swikitt. iag mår som wanlitt galant å wählsignar å tar dig i famn af hela mitt gamla ierta. N. D. P. S. gossen har redan sagt att hann avill iaga å bar ett owanlitt förstånd.n Detta bref, i all sin hbjertliga fromhet, uppriktighet och välmening, hade skurit Sigrid ina i själen. Oupphörligt sig hon sitt lilla äfvergilaa barn i oskutdsfull medvetslö.het bedja lör sin brottsliga moder — såg sin förrådde nuke sörjande — olyckliz — fallen för hennes skull. O, till hvilket förf rligt ansvar tyckte 1200 sig då ej kaliud och död! Hon fann för sent, den bekligansvärda, att ingen varaktig ycka är till för den, com står anklagad af sitt amvete, och bur gerna bade bön ieke uppoffal hela sitt närvarande lif mot det förra, som Lon en gång ansåg glädjslöst, om hon dermed sunnat återköpa sin för!orade frid! — Och på andra sidan — borda hon icke äfven förebrå sig, alt ej kunna skatta och njuta som hon borde den sällbet, hvilken M-u-iz genom sin