Aftonbladet – 3 november 1846, sida 1

bordan måtte påskyndas. Utom den innerliga tillfredsställelse, som dessa ord enskildt tillskyndade Sigrid, verkade de äfven på den allmänna sinnesstämningen, vid deras bastiga kringspridande, till hennes fördel. Dessutom kunde alltid den lysande, och nu genom fadrens död omätligt rik vordne grefve Mauritz Stilbjelms maka alltid vara säker om ett gynnsamt emottagande. Kort härefter erhölls omsider skiljobrefvet, och anstalter fogades till lysning och bröllop. Det sistnämnda utsattes till d. 21 Janusri, årsdagen af Sigrids flykt. Vigseln förrättades, på hennes ultryckliga begärsn, i största tysthet hos fru v. W., som varit hennes moderliga vän och trästarinna under denna pröfvotid; men tvenne dagar efter bröllopet ville Mauritz gifva en lysande fest i sitt praktfulla palats, och dit skyndade nyfiken hela den förnäma och briljanta Stockholmsverlden — karlarne för att beundra, fruntimren för att afundsjukt klandra den farliga finskan,, som hon allmänt kallades. Icke förr än alla voro samlade, inträdde hon vid sin makes arm, klädd i en lång robe af tjockt, hvitt, med silfverblommor inväfdt, siden, strålande af skönhet och juveler. -Med hvilken förtjusning hade icke Maurilz sjelf fistat dessa dyrbara smycken omkring hennes hvita armar och hals -— med hvilken stolthet och fröjd sig och hörd? han ej den förvåning, det bifall hon uppväckte, och man skulle trott; att den fioa verldsvana, den blixtrande qvickhet, den intagande förbindlighet hona utvecklade, endast hade vunnit i friskhet och egendomlighet under de många år, som hade dolt dem för allmänhetens