Aftonbladet – 2 november 1846, sida 3

CRKVYULUBS VEPEBIVE CCS, BaKREIL KANN HUfU CI silfverhytta bör byggas. Verklige Bergsmän. Tenn RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Skorstensfejarelärlingen Carl August Fahlberg anställd hos hr Braun, nedföll i lördags eftermid dag från taket af ett hus vid Lila Nygatan. Gos sen blef förfärligt skadad oah dog straxt derpå. — ÅA. B. för sistl. thorssag upptog en polisno tis derom att en hustru S. sedan några dagar va rit saknad i sin bostad. Hon är nu återfunnen I lördags morse upptäcktes neml., under en h:g tornsbuske i dens. k. Starrbäcks ekbacke på La dvgårdsgärdet, liken ef en man och en qvinna hvilka genom skott omkommit; de voro skjutna munnen och en söndersprängd pistol låg bredvic dem. Qvinnan var den ofvannämnda fränskilde hustru Sandström; ksrlen, som jemte benne ljutit döden, var artillerist och hette Carl Johan Lindgren. Hustru Sandström bar efierlemnat ett bref till sin fosterdotter, i hvilket hon efter att bafva yttret denna deg bar varit för mig förfärligt lång, men det måste vara den sista,, meddelar några föreskrifter om sin qvarlåtenskap; hon ber om en helsning till alla falska vänner, till sin man i fall han kan träffas och alla bekanta. Laga att dåm får se oss, säger bon, och önskar att få hvila i samma graf som Lindgren, ertilleristen. Han har varit en trogen vänn. Uti ett postskript af Lindgren borttestamenteras pistolerna, med hvilka sjelfmorden skulle föröfvas, den ena till Saniström, den andra till Gustaf,. Lindgren har skrifvit särskilda afskedsbiljetter till en konstapel och en officerskadett. I biljetten till den sednare yttrar Lindgren sig hafva funnit ,att det gått orätt tillv och att hen derföre sökt sig en ledsagerska. Emellan de båda afiidna har i lifstiden varit ett ömt förhållande; deras fattigdom har hindrat dem att ingå en förening genom äktenskap — och så hafva de vunnit den genom döden, Det är en modern, men ohygglig romantik. — I fredags middag inkom en fattig och usel mansperson på ett näringsställe vid Clara V. Kyrkogata, der han fick sig en sup eller två och ett stycke bröd. Efter ett psr timmers förlopp visade karlen besynnerliga sjukdomssymptomer, han fick konvulsioner och nedsjönk ändtligen sanslös i en vrå af krogrummet. Polisbetjening blef efterskickad, men vid dess ankomst hade den sjuke nära fuländat; han dog strax derpå. Den aflidne var 23 år gemmal, hans namn var Ljungvall; han hade för ett par år sedan varit en städad yngling, sjöman till yrket, men sedermera genom lättja och liderlighet rätkat i elände. i— I förra veckan behandlades uti poliskammaren ett mil af sorgligt intresse; det handlade om en far och en stjufmor, hvilka ådagalagt en ovanlig känslolöshet och grymhet i sitt behandlingssätt emot barnen af mannens förra gifte. De ifrågavarande barnen, en gosse om 44 år och en flicka 43 år gammal, hade bärom natten funnits inkrupna i en källare vid Storkyrkobrinken. Polisbetjeningen tog dem i förvar, och då förbållandet rapporterades i poliskammaren, uppgafs att barnen olofligen bortgått från föräldrarne och voro särdeles vanartiga. Fadren, skeppstimmermannen Carl Johan Andersson, och stjufmodren Brita Nilsdotter voro uppkallade till polisförhöret och sade att barnen åtnjöto all möjlig eftersyn och uppfostran, men att elaka grannar förledt de små ifrån deras spädaste år till allebanda odygder; att barnen förr en gång rymt ifrån föräldrarne; att dessa icke visste någon råd med dem o. s, v. Barnen å sin sida stammade fram en anklagelse: att de ej tordes vara hemma: deras mamma vore så elak; fadren hade slagit gossen i skallen med nycklar och hvad han kommit öfver — — T. f. bataljonspredikanten vid flottan, hr Tiselius, har meddelat poliskammaren följande upplyspingar rörande timmermannen Anderssons och hans hustrus förhållande mot barnen. Derigenom att gossen varit intagen i skeppsgosseskolan tillerhållande af fri undervisning, hade tit. Tiselius, såsom lärare derstädes, erhållit kunskap om huru illa han vårdades i hemmet. Efter det gossen en dag kommit till skolan sönderslagen i ansigtet, och sedan andra personer berättat hvad gossen, af fruktan för stjufmodren, till en början ej vågat omtala, att han af henne blifvit misshandlad, hade tit. T. vändt sig till pastor i församlingen, som låtit tillkalla timmerm. Anderssons hustru, då hon låtit förmå sig att bekänna det hon misshandlat gossen. Vid ett d. 21 i förra månaden hållet kommendantsförhör hade flera vittnen upplyst, att ifrågavarande båda barn på det högsta misshandlades af både far och stjufmor; att de tidigt Uppväckas att piskas och att då sådant företages på dagen, makarne Andersson låsa dörren på det ingen må inkomma att taga barnen i försvar; att barnen lida af hun