Aftonbladet – 2 november 1846, sida 1

stryk; och mister hon de förre, kan man dock vara siker alt bon slutligen ensam får behålla rappen. Tidningar anföra ea berikning, att om allas a Adam skapeledagen satt sig på en agn, så hide han nu vid lag ej kommit re än halfväg: till den nya planeten. Menn började ganska riktigt skapelsedagen sin mot kulturens och bhumanitetens afligsns ; hon har gjort jättesteg, säger man; men om hon kommit halivigs, är mycket osäkert. I England söker man af re!igionsifver och för att hindra menniskan att syndigt intränga i Guds skapelse, att slå sönder glaset till ett teleskop; i Sverige åter predikar man mot koppympningena som eit ingrepp i Guds straffrätt och utger under konsistoriernas beskydd, eller åtminstone utan något deras tecken till misshog, beskrifningar på huru försupna bönder fara till beltvetet och komma åter. Med ett ord, det ser mycket mörkt ut mod att vi skulle ännu hunnit halfvägs till det mål dit vi sträfva. Wilhelm von Braun har i veckan låtit en ny bok blifva synlig i bokhandeln, neml. Brory — en blandning af poesi och prosa, en helbror till Calle och Carolina. Det finnes knappt någon, som ej gerna läser Brauns skrifter, fastän en helig bäfvan borde hålla oss derifrån — men beklagligen är synden ännu så mäktig här i desna snöda verlden, att man med nöje och till och med uppbyggelse läser dessa skrifter, som en gång för aila borde stå på index, om vi hade något Vår tid är ej rik på skalder, man kan snart räkna dem, cch Braun är en af de få, som förtjena detta namn. Han kallas vankgen den glada skalden — man förebrår honom pjunk, sentimentaliteto och annat dylikt, då han någongång låter en liten flik af sitt inre, allvarliga, fivckänsliga visen skymta fram bland skämtet. Kan man då ej begripa att Brauns glädje är något helt annat än detta flatskratt