Aftonbladet – 2 november 1846, sida 1

HVAD HAR HÄNDT? rerna gå inte så synnerligen vila, yttrade en positi spelz 28, och om jag ej kur ik, så svälte jag ibjel jen. Vissa tilnin gar s alldeles soma positi styckena st på valsen, sådane de äro, och det enda som förändrar sig är, att piporna med hvarie år bl alit falskare och falskare, så att man slutliger ej vet hvad det egentligen är som de pipa fram Minerva har pu i många ir dragit vetven och — om bon ej kunnat ::i musik, hade hor svält ibjel. Allt sick s er tegcligen, fastär styckena började blifva 4 slitna; men då kon f. d. utgifvaren och sad : jag skal lira er et annat operationssitt och började vefva bak länges. Detta förstörle hela machinerist, oci vär således den gamia vevaren skulle försska kunde hvarken han eller någon annan begrip: hvad han spelade. Minerva har alltid vari presternas vän, och nu begår hoa den oförsig tigheten att ställa benämningarne Vispresty oc prelaw som motsatser. Om bennes machiner varit i ordning, bade hon säkert ej glömt, at hoa helt nyligen hade en god vän, som va lösprelatn, hvilket är någonting högre än lösprest. Minerva har alltid varit sinecarernes vän, och nu tycks hon kalla en befatta ng för enad med arbeie, men utan lön, för en sinecur något som bevisar att f. d. utgilvaren, genom att vrida bakänges, rubbat tänderna på valsen, att ej säga sjelfva ställskrufvarne. Minerva ä nu i den beläigenheten att, om hon icke jus! kan svara om gagnet eller ogagaet al oOtvat ten,, som en iasändare i Lunds tidning begär! att få veta, så kan kon upplysa om huru de smakar att få vatten öfver buvadet. På och i grannskapet al Miservas posiuif, som ett slag: supplement till heunes gamla stycken, har horn på stat en liten apa, som om söndagarne roar gatupsblen. Det lilla djuret får slantar och få