Aftonbladet – 2 november 1846, sida 1

sn3 onda samvete, öännetecken. Fö sk:ä fsky; den känsi elen avt kunna g r syntes vara emet hoå 2 som komme att följa :;n ej kunde rädda sitt goda namn och lit detta upprörde honom på en sång så bäftigt, att i hans apsigte uppsteg en rodnad, — Den stackars ynglingen blef nu allt mer och mer bekymrad för sin svåra belägenhet, och tänkte sig omkring på allt sätt för ats kunna uppdaga rätta sammanhanget i anseende till de förkomne juvelerne. Omsider fäste han uppmärksamhet på en höns, som tillåtit sig den friheten att gå in i rummet. Det föll honom in att kon möjligtvis kunde vara tjufven. Vid denna tanka lättedes hans bekymmer. Han yppade sin förmodan; men ensåg jen icze alldeles ogrundad; man beslöt hönans död, slegtade henne — och fenn, till allas stora förundrsn, dlemanterns. En hver gladdes öfver denna upptäckt, men ingen så mycket, som der oskyldige ynglingen. Utom den händelsen att hönan ännu var qvar i rummet just då diemanterna saknades, hade hens oskuld kanske eldrig blfvit ådepgalagd: had misstonkan för alltid varit fästed vid honom. och hens timliga välfärd tiläfventyrg helt och hållet varit förspild. — Detta må tjena en hvar till påminnelse, att förfara med NÖdig varsemhet och akta sig för förhastade Omdömen, då man tror sig fiona så kallade säkra anledningar att misstänka någon för brottslighet. — Prasetvins I Ikhet med det ryktbara kometvinet af 1841, ha fransmännen gifvit innevarande års ypperliga vinskörd namn af planetvin, och derigenom bittat på ett ganska behändigt sätt att populärt påminna om sin landsmans ryktbara upptäckt. — En amerikansk tidning Montreal Courier, berättar bland olyckshändelser, att en viss herr Wocknoghagenikdewegnsbitniman fallit utför en tråppa och dervid afbrutit sitt namn på två ställen, samt att läåkarne sedan förgäfves försökt åter hopsätta detsamma. antogs som bevis r gång ett alldeles