Aftonbladet – 2 november 1846, sida 1

— HURU LÄTT MAN KAN FELA I EN MISSTANKA, sv3 SYNES GRUNDAD. ER juvelerard hade köpt ett parti diamanter, lade dem ifrån sig uti sitt arbets rum, och satte sig till bords för att äta middag. Då bin kom tillbaka till sitt arbete, gjorda hen den ofärmodade upptäckt, att nio diamanter af 2 till 3 korats storlek voro försvuane. Bestört häröfver, lemnade han sin familj och sit busfolk underrättelse härom. — Alla förena !e sitt att söka och leta — men diamanterna funnos icke, Detta förde juveleraren på misstanka mot en yngling. hvilken i två år varit som lärosven i arbete ho: bonom och nu var den ende, som, under middagsbär gått igenom rummet der dismanterna lågo. För hans oskuld talade väl mycket; såsom hans goda uppostran, hans lika goda uppförsnde, hans arbetsemhet, hans stilla lefnsd, bans arhållande från alla förföriska sällskap, och ändtligen hans hittills alltid visade trohet. Imedlertid, och då som sagdt är, ingen annan fanns i rummet vid den tid då diamanterna förkommit, kunde juveleraren ej ö:vervinga sin misstanka — och han yppade den äfven, efter några omsvep, för ypglingen. Denne blef likaså bestört häröfver som juvelersren då han saknade diemanterna; en hög rodnad öfverhöljde hans ansigte. Misstankan emot honom styrktes härvid än mera, och likväl ver denne rodnad, hvilker