Aftonbladet – 2 november 1846, sida 1

som serlar i en hållstuga; kan man ej förstå hur glädjen hiister fär de så kallade humorister — hur et djupt dystert allvar ligger på bottacn bland blommorna. Braun är humorist, och ej en rolighetsmiaister endast; vore k dett?, vore också hans värdeintet. Vi lyckö vår litteratur, att ega skalden Braun, som gifit så många andra en glad stund; men vi vi ej vara i den glada skaldens ställe; ty han njuter sjelf minst af silt snille. Genom flere af de stycken, hin lemnat i Bror, går en skarp, bitande sanning — man kan skratta derit, om man ej råkar att få tårarne i ögonen åt en målning, så grymt sann, som tt. ex. Pensioneny. Det vore önskligt att minga föräldrar sjelive ville läsa detta stycke, i stället för att förbjuda sina döttrar ait sa Brauns kälterska skrifter, I Statstidningen har en insändare uppträdt med en art.kel om Carl d. XIV:s stod i Norrköpng. Insändaren kallar sig opartisk iskådare, en benämning, som bevisar bans ståndpunkt. Han berättar att bilden var en försoningsgärd åt Carl Jobans maner, ett slags underdånig förklaring att subskribenterna ej voro med då man höll oväsen på Norrköpings gator vid firandet af Carl Johans regeringsjubileum. Man kan ej neka att detta var en kurjös upptäckt och troligen ett misstag af den o5artiske, emedan det ej lär kunna betviflas, att ingen ens kunnat misstänka de nuvarande subskiibentersa att bvarken hafva afvetat eller tillställt oväsendet och således deras opipionsyttring i in!et afseende varit påkallad såsom nödig för en rentvättning. Vinterbladet bar baft sin tanka om saken, som bläfvit motsagd — nu vet man ej hvad man bör tro. Äfven har Statstidningen en artikel om Almänna opinionens tillverkande Det är visst sennt att en opinion kan tillverkas; men detta förutsätter att man vågar låta opinionen vara vaken, och deraf kommer det sig att de, som Lr Aska