Aftonbladet – 31 oktober 1846, sida 1

ig ut och kallade försigtigt på gossen. Hels: blott ja till den främmande frun, sade bon och tag detta för ditt besvär, mitt barn! Här vid lade bon i den lilla budbärarens hand si! ssta gåfva, som för honom var ganska betydlig och glad cch förtjust ilade ban sin väg. S:grids sinnesförfatnting vilja vi icke söka be skrifva, sedan detta steg var oåterkalleligt tage — men det hade likväl, soma genom ett tro!l slag, löst henne ur hennes förra apathi, hade ånyo gifvit henne förmågan att tinka och handla Det första hon gjorde var att noggrannt öfversc sin lilla gosses garderob — bon ville vara sike att allt var i ordning, att ingenting fattade honom. Andra dagen genomgick hon hela hu set, minstrade hvarje sak — hon ville än er gång se, taga asked af allt. Hon kände si ugn och bestutsam. Et silfverskrin, innehål lande bennes nipper, tog hon och förseglade under påskrift: ,Minre till min son af han: olyckliga mor., En slinga af sitt bår adres:e rade hon till Nora, och tecknade i omslaget Tack min äldsta, bästa vän, för all din omsor; och godhet! Blif en annan mor för mitt barr — jag vet att jag ej kan anförtro det i öm mere händer, cch att du skall älska honom. sem du älskade mig, då jag ännu förtjenade det Slutligen skref bon till sia man: Förlit den brottsliga makan, som till sitt sista ögonblick skall minnas och välsigna dig. Tro att jag aldrig öfvergifvit dig, om det längre varit mig möjigt att bereda din lycka. Gör ej ett steg för ett återfå mig — det vore allt förgifves, ty mitt beslut är oryggligt. Tag emot denna ring, som min fader burit, och som jag ofta