förflutne vinter, vissa sträckor under en natt betäckta med tre till fyra fots djup snö; man af-ände två samt en gång tre machiner, hvilka förenades med hvarandra och drefvo apparaten framför sig för att rengöra jernvågen från snön. På sådant sätt bar man lyckats att helt och hållet besegra det binder snön förorsakar och att noga bestämma tiden för resorna. En större försigtighet fordra deremot lokomotiverna fr att förekomma tillfeysningen i pumpar och rör och för att skydda machinisten eller konduktören för köld. Sedan den sistnämnde intagit sin plats, omslutes hela maehinen upptill med ett tak och på sidorna med väggar af tät väf; framtill är en öppning för skorstenen, samt två stora fönster, genom hvilka konduktören kan se framför sig på vägen; baktill går taket öfver en del af tendern och hindrar således nästan helt och hållet den kalla luftens inträngande. Konduktören kan här öfverse he!a mach:nen, äfvensom vägen, och så väl ban sem maehinen befinsna sig i skydd för den kealla luften oea snön. De resande befiana sig i stora aflinga vagnar på åtta hjul, hvardera med 50 till 60 begväma platser och en eldstad för att gifva vagnen en behaglig värma, hvarjemte den är försedd med en beq-ämligtet, som gör allt urst:gande öfverflödigt och som isynnerhet är nödvändig då men bar bara med sig på resan. Vid ändan af hvarje sådan vagn befi ner sig en liten bro, medeist hvilken man under farten kan komma ur den ena vagnen i den. andra, i händelse man vill träffa nåvon bekant, I några vagnar finner man serskilda små familehyttor och en uppasserska för att betjena de resande. I andra vagnar finnas skänkar med förfriskningar, hvilka unwder resan kringbäras af en uppassare. Slutligen har man hunnit så långt, att dylika vagnar finnas, som äro inredda med 42 sängar, der de resande kunna hvila öfver natten. Sänrarne uppslås sedan om dagen och förvandlas till säten. Sålunda får en jernvägsvagn likbet med ett ångfartyg, och man isner, com amerikanarne ulirycka sig, omJord på densamma alla de beqvämligheter, om tilihöra det sistnämnde, utom det att man, stället för sjösjuka, pjuer af en alltid mun rande res2, den må räcka aldrig så långt. (Forts. följer.)