Aftonbladet – 29 oktober 1846, sida 2

fars mi snöje, allmänbetens förtal, kanske mir Korungs onåd — blott för att få ega dig? — Ack Mauritz! borde jag icke då, just föj din egen skull, vägra att följa dig? Skulle dr äfven framgent kunna älska en qvinna, för hvil ken du komme att lida så mycket? — Vore jag icke säker att sätta ditt egande framför allt annat i verlden, att alltid älsk: dig så högt som nu, så, tro mig Sigrid! jag bade aldrig velat locka dig till ett sådant steg Nu deremot kan jag tryggt göra det, så vid: du nemligen anser dig finna en ersättning min varma, bestindiga kärlek, för hvad du hä: lemnar? — Ja, min Mauritz! jag är åtminstone fas öfvertygad derom, svarade Sigrid och lutade sitt hufvud mot bans axel. Men — din plar — hur vore den verkställbar ? — På det enklaste sätt, min sköna Sigrid, om du har mod at! för min sku!l bjuda verldens skefva omdöme spetsen. Det vore dock blott för en liten tid, ty, antingen skall den glömma eller ock göra dig full rättvisa. Jag reser nu först en:am bem till Stockholm, der jag eger en äldre slägting på min aflidna mors sida, en enkefru v. W. Den hederliga goda gumman är mig innerligt tiligifven, och har, i anseendo till några små tjenster, som jag 1; ckats göra henne, ofta y trat alt hon gerna ginge i elden för sin guldgossen, som hon kellar mig — siledes är ingenting lättare än att vinna henne för mina atsigter. I hennes sällskap återkommer jag hit — den andra vägen öfver Torneå om en månad, för att bemta min egen, äskade