Aftonbladet – 28 oktober 1846, sida 2

det sätta ögonblicket kommer? A!tt hvarje utförande städse bör ske klokt och försigtigt hafva de radikale ej heller bestridt; mena de tro ej detta innebära detsamma, som att det aldrig skall företagas, hvilket måste vara P. T:s mening, så vida den öfverhufvud skall mena något i sin kamp mot nya tiden. Vänner af samhällsupplösande läror, hafva de liberale aldrig utgjort. Väl srbeta de på upplösandet af inrotade missbsuk i samhället, fel i institutionernas grunder och brister i deras administration; men hvar och en begriper, att detta icke är att vilja upplöra sambällete, enär det utgår på att förbättra, upphöja, stärka och efter allt bättre grunder ordna detsamma. Hvad vill då Posttidvingens utgilvare? Hvartill tjenar hans framdragande af Aristoteles, Cicero, Mon:esquieu, Filangieri, Benj. Constant, Lamartine, Guizot, Arndt, Pölitz, Sidney — —? Är meningen blott att inför sina läsare framdraga bevis på förmåga att afskrifva åtskilliga citater, så må hela radoteriet gälla för hvad det kan. Men det gränsar nära till befängdbet, att ur alla dessa förfartare — till hvilka tusen andra lika väl kunna läggas — framdraga sådana satser emot våra liberale här ilandet, då de säkert när som helst skulle fincas benägse att, om det behöfdes, underskrifva de:sa, emot dem alldeles ingenting sägande loci communes. (Forts. följer.)