Of re ro orsa oo Mm memot:er några de mest oundvkliga af dess: följder, ryser man verkligen, och kan omöjlig! besripa, buru en så klok och försigtig furste. som Ludvig Fil:p är, velat för sitt dynastiska intresse skull och för en tillökning i sin familj: makt hafva gått sådana faror till mötes.n Föret och främst upplöser detta gifterrsål al verklig bjertlighet emellan Frankrike och England. I verldens närvarande ställning kan ingen stat förbli va likgiltig för de öfrigas företag: hvad Frankrike och England betriffar, passeras ingen enda vecka, utan att dessa kabinetter måste fatta beslut, i hvilka deras känslor emot hvarandra äro af största vigt. Hvad skall det då bifva hädanefter? Medan de båda hafva visat bvarandra eit sken af ömsesidig artighel kommer det att arbetas af alla krafter i Cherbourg och Portsmouth; den örlogsflagg som si länge syvts enstaka i Malias hamn kommer at förökas med ett dussen dylika, och tredäckarne i Touon skola lemna dockorna för att utlöps på redden. Och Spanien? Hvad skall blifva dess öde? Vi hafva aldrig hört någor, det minsta bekant med Spaniens effirer, som ej medgifvit, att Frankrike aldrig kunnat sköra Spanien, när England opponerat sig, och att förhållandet omvändt är detsamma med England. Enda vilko ret. ati förskeffa det landet fred och en ordnad styrelse, är att England och Frankrike antirg:n lemna Spanien åt sig sjelf, eller öfverenskomma att handla i förening i afseende på dess angelågenbeter. Ty utan afseende på styrelseformens beskaffenhet, äro oppositionens elcmentier der så minga, att det endast behöfs Englands och Frankrikes motstånd emot ett kabinett för att skada det. Huru skall då de nuvarande kabinettet kunna bestå? Afskydt a alla exaltados och af borgarne; hatadt af hälfter bland moderados; utbvissladt af mobben, opo pulärt hos alla klasser för dess tunga tax-system; förteladt af ett svältande presterskap och på samma gång fruktadt af dem som köpt till sig kyrkoegendomar, har dena närvarande regeringen intet annat stöd än sina militäreskorter och Frsnkrikes pamp, Hvarenda stad och alla landsbygder äro i detta ögonblick organi serade till en ofantlig sammansvärjning; visserligen utan vapen, men afvaktande endast någor antinationel handiipg af de nya Afrancesados eller pzssande på något Carlistiskt turgult, eller något missnöje inom armeen Englard behöfde under sidana förhållanden blolt räcka ut ett finger, för att få bela halfön i uppror. Det skall kanske icke gifva denna signal, men säkert skall det icke heller görs något för att förekomma en resning, och, buru stilla det än må förhålla sig, skall det alltid få uppbära skulden för den uppresning, som snart blir oundviklig från de liberales sida. Uader detta chaos, denna ocean af svirigheter, af anarki inom Spanien och af en illa öfverskyld fiendtlighet mellan England och Frankrike, hvad bör väl göras? Lord Bolingbroke har en gång svarat på en dylik fråga, under enabarda omständigheter. Biott tre saker finnas att välja på. Att icke bekymra sig om spanska successionen är ett. Att förena sig med Frankrike om denna succession det andr:. Ait under freden rusta till ett blifvande krig vid den nuvarande monarkens frånfälle det tredjen. Ait nu vidtaga det första alternativet, är att samtycka till Frankrikes förstorande i en obestämd omfattning, och att uppoffra en del af vår handel på en förträfflig afsättningsort. Det är att sätta frarska regeringen i stånd attuppnå ett länge eftersträfvadt syftemål, nemligen att göra en Zollvereir, af det södra Europa, och att förvandla Medelhafvet till en Fransk insjö i både politiskt och kommerciellt hänseende. Iogen kan misskänna Spaniens politiska vigt för bibehållandet af den Europeiska freden. Herravä!det öfver Spanien med dess hamnar och geografiska belägenhet skall fördubb!a Frankrikes styrka till sjös under ett krig. Gil Ryssland Constaninopel, och det är Orientens kerre! Gif Frankrike Cadiz, och det är Vesterns beherrskarinnal Det andra alternativet är nu ogörligt, sedan man låtit tillfället dertill gå sig ur bänderna. Aterstår således blott det tredje, att rusta till krig. Detta är dock det omöjligaste af allt. Fordom kunde monarker och statsmän rufva på krig i hemligbet, hvässa sina svärd och ladda sina minor, för att låta dem springa vid en gilven tidpunkt. Men sådent kan nu för tiden ej ske utan att nationernes tänkesätt befianer sig bakom till ryggstöd. Om denna känsla icke uppeggas, kan intet krig äga rum; om den uppecgas, så väntar den icke till den u:satta tiden. Fria rationer rusa sjelfva oemotsiåndigt mot hvarandra under sådana omständigheter; himlen afvände här en sidan olycka! Ty den ifråzavarande åtgärden af redens Napoleonp, att fästa Spanien vid Frank:ike, bär i sitt sköte flera sannolikheter att förr elier sednare frambringa ett krig, än någon annen handling eller händelse ; den politiska verlden., sn ———————ÄL POSTTIDNINGENS FÖRKLARING. I onsdags i förra veckan började Postiidninrans Uteifvare en artikelserie med öfverskrit