Aftonbladet – 26 oktober 1846, sida 1

lysande planet; men den gamla kroppen i Mi nerva är ej lysande hvarken i planeten elle annorstädes. Bomullskrutet är också en splitter ny uppfinning. Man år hädanefter aldrig försvarslös: en rånare bryter sig in om natten i vårt rum, vi ta då bloit en sudd bomull ur virt, till sjelfförsvar preparerade, täcke och skjuta honom till döds på stället. Vi få krig, den stora packningen, krutkärrorna och hela denna tunga appsrat, som nu är nödig, behöls icke mera; vi Hyttja alla, från den ;emena soldaten till generalen, vadderade klider: bröst, vador, höfer, allt stoppas med bomullskrut, och så länge en enda sudd af stoppningen finnes, sälja vi vårt Hf dyrt; men då vi gå ur striden, äro vi på sält och vis bortskjutna och ega dock våra ursprunsliga bebag qvar. Dessa upptäckter äro likväl ej så vigtiga, som den jag nu går att omtala. Soma man vet, har på seduae tiden åtskilligt otyg innästlat sig i vår gamia Svenska Minerva. Den sista uppenbairelsen i sagde tidning är någonting lefvande, Proteus-artadt, som de andra tidningarna ansett vara ena Hvallisk eller till och med den i Pontoppidans bok om ,Verlidenes nyhet, omtalade och heskrifae så kallade storax Kraken,. Vid eftersinnande finner man likväl, att denna suppositioa ej ens är trolig. Minerva har visserligen varit känd för att kunna svälja, och den Mecferlanska inventionen, som hon för några år sedan slukade i klump, var ett aktningsbjudande bevis på hen: nes förmåga i den vägen; men det är ändock en rasande skillnad emellan en trilla och er