Aftonbladet – 26 oktober 1846, sida 1

llänges. De som sitta med näsan framåt kallas ramtidsrmän, och de som vända henne tvärtom, de historiske, hvaremot de förnuftige sitta på tvären och hvarken se fram eller bak, utan blott på ena sidan. Imedlertid kan det vara rätt roligt att se litet grand bakom sig för att åtminstone ta i ögonsigte de närmast förflutna händelserna — och det är just af denna art de få observationer äro, som nu komma till allmänhetens kunskap. Sjelfva facta äro kända, men man kan dra olika resultater ur samma facta, liksom den ene gör smör och den andre ost af mjölken. Jag bar för ro skull samlst några, som legat i det tysta alltför länge — och utan urval griper jag i högen och får tag uti — låt se! — Potatissjukan. Som men vet, började denna sukdom för nåora år sedan i det medlersta Europa, och det skuile, om jag vore en politisk hvalfisk, vara ganska lätt att till svkompiett evidens dedueeran potatissjukan från polska insurrektionen 1851; man dertill brister mir, sauningen att säga, noz3 djup. Nog af, denna sjukdom visade sig hör i Sverige förlidet år. Herrar Naturforskare funno genast klarligen, att vätan var skulden ti!l allt, ty det regnade hela det året: men farsoten blef ännu värre under torkan iår, och nu stod man då ändtligen redlös, ty våar tids potatis tål hvarken väta eller torka. Fordom fanns det i vårt gamla Sverige en potatis, som var stilla, medgörlig och. stärkelsehaltig, och som utan knot lätäta opp sig, som hade många ögon och det oaktadt ej befattade sig med att se och som förökade sig hundradefallt. Der