Aftonbladet – 23 oktober 1846, sida 1

bestodo endast af en sal och trerne kamrar, men de voro rymliga, ljusa och nymålade, samt uliting annat sayggt och beqvämt, ehuru ytterst arfligt. De perliirgade möblerna med sina hemväfda öfverdrag, de hvita gardinerna, de väl skurade golfven med sit finhackade granris, allt lyste så nytt oc bjert och trefligt i skeaet från de sprakande spisbrasorna. Ea1a känsla af välbehag och frid lade sig öfver Sigvids hjerta — hon bid till Gud stt alltid få känna det s5. Stackars, stackars Sigrid! Maa återvände till hvardagskammarer,, satte sig vid thebordet, lät sig väl smaka af fröken Nimrods bastanta skorpor oc rån, och nu kom man till förklaringar. Q, som så ofta hör Sigrid tala om Nora mel ömbet cc s knad, beslöt vid sin förlofninz att i hemlighet sökt reda på bense, och föreslå att bon flyttade med dem till Pårjioedal. Detta lyckadee, och Nors bezaf sig gevast på vig för art hafva allt ioord nirg tiil Sigrids ankomst. Q kom förtr INig! öfvsrens med sia raska fänkan: det upptiet tes nemlUgen snart, att de voro kusiner ifjerde eler femte led, och under Noras flitisa, Ovid nenda händer var snart allting fördigt ill der unga fruas emaottagande, som nu belönide sir mans uppmirksamet med dea ligaste er känsla. Et nytt lif inträdde för Sigeid, väl höx to likt det förflutna, men hvarken saeknande belha eler tilifrelsställelse. Nora skötte hushållet me: drift och omtanka, ofta biträdd af Sigrid, sox fann ett nöje deruti, emedan det ficx ske fri villigt och icke al tvång: Q vat skickli; landtbrukare och förvärfvade sig snart ett mäk