aft svara för den antagna ordningsstadgans förmenta oformlighet, ehuru det torde vara bekant dels att jag icke kan tillräkna mig äran af det ursprungliga projektet till denna stadga, i hvars utarbetande jag först sednare kom att deltaga, dels ock, att beslutet om dess antagande fattådes samsäldt, och utan att någon reservation emot detsamma blifvit till protokollet afgifven af någon bland här i hufvudstaden vistande ledamöter. 4:0 Hr boktryckaren Amåeen börjar med att förklara det ovisst, huruvida han eller hans lärlingar vilja i societeten qvarstå. Detta är en rätt ledsam underrättelse, då den förespeglar societeten obeheget att möjligen mista en så aktad ledamot som hr Ameen; men jag finner icke, att någon åtgärd deraf kan föranledas å societetens sida. Den antagna stadgan har lemnat i hvarje ledamots skön, stt utgå ur societeten när han behagar, och societeten lär således endast hafva att afvakta den tidpunkt, då hr Amctens egen ovisshet om, hvad han härutinnan kommer att företaga sig, upphört. 2:0 Hr Amen klagar öfver, att ledamöterne i landsorten icke på förhand egde kännedom om stadgans föränd:ing, och anser projektet hafva bordt kommuniceras så väl dessa ledamöter, som arbetarne. Utan att ingå i någon undersökning. hvad nytta hade kunnat hemtas af en sådan omgång, förekommer emot denna anmärkning, att societeten lika litet vid detta tillfälle som vid något föregående kunde för det ifrågavarande ändamålet frångå den form, som varit, enligt gammal praxis och det dittills följda reglementet, gällande för alla föregående öfverläggningar och beslut, och enligt hvilken de ledamöter i landsorten, som ville hafva en röst med i öfverläggningarna, hade att för sådant ändamål infinna sig vid societetens sammankomster, hvilkas terminer i många år varit bestämda till två gånger om året, i veckan näst efter messorna, samt således icke kunde vara någon ledamot obekanta. 3:0 Hr Ameen anmärker att en ledamot här i Stockholm offentligen protesterat emot stadgan. Mig veterligen har sådant ej skett till societetens protokoll, det enda sätt, hvarigenom sådan protest kan få någon påföljd. 4:0 Hr Ameen förmenar, och anför såsom hufvudsumman af de anmärkniogar som kunna göras mot stadgan, att man derigenom förvandlat ett af grundlagen såsom fritt erkändt yrke till ett i högsta måtto skråmessigt. Detta är ett fullkomligt misstag. Grundlsgen säger att inga privilegier erfordras för boktryckeriers anläggning och drifvande. Den nya ordningsstadgan har icke på minsta sätt vidrört eller försökt att inkräkta på denna. vigtiga och välgörande frihet, och bästa beviset att så ej skett ligger deri, att om något så löjligt förmätet försök blifvit gjordt, så hade stadgan ifrån början varit en nullitet, emedan ingen enskild kor-; poration eller förening kan sätta sig öfver rikets allmänt gällande lagar. Hvad äter stadgans förmenta skråmessighel i öfrigt angår, så är det väl bekant för societeten, att denna efter den nya stad-! gan är mindre än tillförene, enär det förut berott på societetens ledamöter ensamt att förfara nära nog fullkomligt godtyckligt med arbetares inoch utskrifning utan deras hörande, äfvensom vid afdömande af tvister mellan husbönder och arbetare, men hvilken godtycklighet den nya stadgan afser att förekomma genom föreskrifterna, i förra hänseendet att bevis om lärlings samtycke vid inskrifning bör produceres jemte uppgift på de vilkor han eger åtnjuta af husbonden under sin lärotid, och i det sednare om nedsättandet af en kompromiss, hvari äfven konpstförvandter må del-! taga. Den enda inskränkning, som förefinnes iden nya, består i den föreskrifna åldern af 21 år, såsom ett af vilkoren för att få utskrifvas till konstförvandt. Om detta vilkor är för strängt, så kan : det ändras, i fall motion derom väckes; men so: cietetens härvarande ledamöter känna alla motivet till det vordna beslutet i denna punkt, som var, att det af alla ansågs fördelaktigt samt nödigt för konstförvandtskapets anseende och för att förekomma ett alltför stort öfverflöd på konstförvandters utnämnande, att den person, som inträder i deras krets, bör hafva genomgått sin beväringsexercis och vara su? juris inför lagen, hvilken icke anser någon före uppnådda 24 års ålder fullmyndig att i andra afseenden vara sin egen herre. 0 5:0o Hr Ameens anförande omi hela societetens. öfverflödighet innefattar ett enskildt omdöme, hvars riktighet jag lemnar derhän, men det synes lika litet som det öfriga kunna föranleda till någon åtgärd å societetens sida. I alla händelser, och om hr Ameen, på grund af denna mening, icke längre behagar deltaga i societeten, vore det ett nog långt sträckt anspråk mot andra boktryckare, som vilja qvarblifva, att hela inrättningen skulle upphäfvas för att tillfredsställa bans enskilda tycke, hvilket jag ock boppas att han icke åsyftat. . 6:0 Hr Amten uppmanar slutligen societeten att med afseende på de från alla håll i landsorten ytirade opinioner genast förklara den i laglig form tillkomna och beslutade stadgan ogiltig. Mig vVeterligen har någon sådan opinion imedlertid icke blifvit tillsocieteten framställd af någon annan än br Ameen sjelf; och om öfriga opinioner icke innehålla mera i sak än hans eget nog mycket sväfvande anförande, så torde societeten icke behöfval! mycket oroa sig deröfver. Efter denna framställning i afseende på hr Amåöens anförande, tror jag mig blott böra tillägga, i anledning af hr boktryckaren Heggströms, att så väl den fullständiga utredning br Hieggström gifvit åt ämnet, som den lyckliga ironi hvarmed han i slutet visat hvarthän ett bebandlingssätt, sådant som br Ameen önskat, skulle leda, mera öfvertygande än allt annat ådagalägger huru mycken verklighet förefinnes i allt det buller, som man af helt andra och främmande skäl på ett och annat håll sökt göra af denna sak. L. J. Hjerta. fntenennninlnenentneesn ns Kommerskollegii underd. utlåtande angående vissa grunder för en förnyad konsulsstadga, reglering af konsulardistrik-! terne m. m.