ae: himmelska umgängelse och skåda honom, ansigte mot ansigte. — Men på Helikon träffar jag åtminstone Igudionan Minerva, sade jag. ! ) .— Ingalunda. Minerva tillbringar hvarje natt I på jorden, hos sin älskling och representant, berr Askelöf. — Fy då! ... utbrast jag ovilkorligt. Skulle väl den ärbara Minerva tillbringa nätterna hos en karl? — Hos en karl? upprepade sångmön, ifrigt; ..hml... bm!... jag sade hos herr Askelöf. — Nå, är inte han en karl? ; — Det hör icke bit, fräste hon. För öfrigt vet hela veriden, att Minerva är sjelfva kyskheten, och om herr Askelöf vet jag ingenting i den vägen. — Saken är blott den, att gumman blifvit stor gastronom på sednare tiden. Hon nöjer sig icke längre, med Olympens lösa ambrosia och rusgilvande nektar; hon vill ha något mera gediget och försmår derföre icke att hos herr Askelöf spisa ostron och dricka äkta madera. Ja, man säger till och med att han till hennes undfågnad då och då förskaffar sig indiska fogelbon. Jag suckade djupt: det Kostade på mig att sjelfva Vishetens Gudinna hade blifvit så materiell. Imedlertid for Gefion, på osynliga men snabba vingar, allt längre och längre bort genom luften, tills den slutligen stannade på ett berg. Det var Helikon. Vi hade således nått målet för vår resa. a os De nio sånggudinnorna voro härstädes alla församlade tillika med ett par svenska skalder, kring hvilka de grupperat sig. Aldraförst föll min blick på den grupp jag nu går att heskrifva. På en länstol, flätad af gröna qvistar och öfverallt prydd med doftande rosor, .såg jag Calliope och Erato bära en gammal man. Polym