EN SMÅFÖRFATTARES NATTÄFVENTYR SKÄMT OCH ALLVAR. (Slut fr. gårdagsbl.) .Jag blef så förargad, att jag kände blode uppstiga ända till hårfästet, och det var endas fruktan att krossa armar och ben, som afböl mig från att kasta mig ur Gefion, som reda hade stigit så högt, att vi sågo de bögsta torn spiror långt under oss. Som jag dock visst att min barm skuile syns min ledsagerska allt för vanmäktig, beslöt ja. att ombyta samtals ämne och sade: — Du nämnde åkarvistarne, ett ord som kommer mitt bjerta att sammanpressas af de djupaste medlidande. Dessa olycksaliga offe; för det menskliga tyruniset, den stenhårda egois: men, utgöra en träffande bild så väl af hästen: olyckliga öde i allmänhet, som af bristfällighe ten i våra svenska lagar isynnerhet. Hästen detta ädla, kloka, lika sköna som nyttiga djur är i sio ungdom älskad, hyllad, väl född och väl handterad. Stolt, liksom i medvetandet a: sin skönhet och sin styrka, dansar han fram med bugtig hals och svajande man, och gälda dock, fed lydnad och tacksamhet sin herre: kärlek och sin vårdares omsorger. Men — han blir äldre; han bär icke mera så lätt, han orkar icke längre springa så fort, han är icks alldeles så vacker som förr — hans herre ledsnar på honom och säljer konom; Efter många vandringar ur hand och i hand, blir han hyrkuskhäst, , och då — hvilket ombyte! Huru förskräckligt för det förr så skonade, så omhuldade djuret att nu vid tilltagande ålder, kanske ofta bungrig, oupphörligt galoppera för hyrvagnen, ja — snart sagdt, både natt och dag, eiler att oaflitligen, utan rast, utan hvila, framsläpa de tunga, af menniskor öfverfyllda omnibusvagnarnel Och ännu är icke hans olycksmått rågadt; ännu återstår för honom en bitts