mer att se och höra, så är det icke omöjligt att du vid återkomsten till jorden kan författ: ett poem eller annan skrift, så skön, så varn och öfvertygande, att den lifvar dina landsmiäi till ingående på din älsklings-id6: En förbätt ring i de arma husdjurens ömkansvärda belä genhet. — OO, att så vore! ropade jag med samman knäppta bänder. . Färden fortsattes imedlertid, vi kommo all högre och högre upp i luften. — För denna gången, yttrade min ledsagerska, fara vi ej längre än till berget Helikon. för att göra ett kort besök hos sånggudinnorna men en annan gång torde vi — nota bene, om du med fördel begagnar denna första resa, få göra en längre, till Aganippe eller Kastaliska källan, der det skulle lysta mig att dricka aj den eviga ungdomens svala och genomskinlig bölja. — Du skulle icke så litet behöfva det; ty du ser ogement ruskig och förfallen ut, svarade jag — likväl blott i tonkarna; ty dels bar de aldrig varit min sak att vara oartig mot fruntimmer — icke ens gamla mamseller och fröknar — de!s fruktade jag att min ledsagerska kunde bli ond, och, ett tu tre, sänta mig från min halffullbordade himmelsiärd pladask ner till jorden, innan jag hunnit se hvad jag så innerligt önskade. N — Komma vi till Helikon, sade jag högi och med glödjestrålande anlete, så får jag då en gång se den store Apollo, alla skalders och konstnärers fader. — Inbilla dig icke så tokigt, svarade min sångmö snäft; Apollo är i natt icke på Helikon, utan på Parnassen, och dit kommer inger ennan än de största och mest vidtirejdade skal. der. Gör dig värdig att en gång: beträda denns heliga ort, så får äfven du njuta af guden;