Aftonbladet – 20 oktober 1846, sida 2

— KS — ERNER Jag stod, under några sekunder, med nedslagna ögon. Månne hon h:de rätt? — Kunde väl min sångmö, som jag drömt mig så idealisk, vara en sådan markatta? — Slutligen yttrade jag: — O du, den tarfligaste af alla sångmör, hvarföre har du infuonit dig här? Hvarföre gör du mig i denna natt för första gången ett personligt besök? — För att förströ dig, svarade hon. Du måste genast med mig göra en färd genom luten. — Genom luften? utropade jag. Men hvar döljer du då dina vingar, på hvilka vi skola sväfva? oo — Jag har inga vingar, svarade hon. Din lojhet, din brist på flit att arbeta och håg att höja dig från gruset bar gjort alt jag längesedan tappat dem. . Du måste medge, käre läsare, att min sångmö just icke var bland de artigaste damer. Men jag sväljde förtreten och frågade ytterligare: — På hvad sätt skola vi då färdas? — Du har väl en luftballong till bands? — Nej, svarade hon; men jag har gamla trampbåten Gefion. På den har jag satt vingar, förfärdigade af alia de spekulationer, som uppgått i rök. — Kom och följ mig Vi hafva visserligen sagt hvarandra saker, som ej äro blard de grannaste; men bvad gör det? Låtom oss glömma allt groll och göra en muntrationsfärd tillsammans. — Kom! . Innan jag visste ordet af, stod jag med min dam nere på gatan; jag kunde ej sjelf utreda genom hvad besynnerlig trollmakt. Gefion väntade oss ganska riktigt, vi stego uti. Knap