Aftonbladet – 20 oktober 1846, sida 1

mm ÖV slår bort alla bekymmer för utkomst och fortkomst, och lefver blott i nöjets af skiftande såpbubblor saramanfogade verld. Så kommer middagen; så aftonen, då man förfogar sig på spektaklet eller koncerten; ty man måste ju visa sig, antingen man far råd eller icke. Visserligen vore det väl klokast att sitta bemma och arbeta, men — jag frågar ännu en sång: hvem tusan står ut med att träla så mycket? Nej, så länge krediten räcker och förläggaren tiger, tager man dagen som den kommer; men då den förra biek och darrande drar sig i bakgrunden och dea sednmare deremot framställer sig på scenen med bistra 2njetsdrag och högljudda anspråk, då är det bäst att arbeta — arbeta några dagar och ännu flera nätter, tills kassan åter kommer i det skick, att man kan hvila på sina lagrar. ust en sådan af nödvändigbeten påkallad arbetsgeriod hade för mig inträffat, så att jaz, som sagdt är, satt uppe och skref om natten. Men oaktadt jag ansträngde mig på bästa sätt för att ssmmanhålla mina tankar, ilade de dock, som lössläppta fåglar, öfver hela jordens rymd och ändå litet längre. Saart stod pennan helt stilla i bläcktornet och kinden bvilade mot den stödiande handen. Jag satt och funderade. Hestigt stördes min tankegång af en menniskas gång genom mitt rum. Det var min stackars beskedlija städerska, som kom för att fråga om jag vidare behböfde någon uppassning eller om kon finge gå till hvila, hvilket sednare kon innerligen önskade, emedan hon var mycket sjuk. . Jag blickade på henne med deltagande, och