Aftonbladet – 20 oktober 1846, sida 1

sköna, medan jag åter förd upade mig i betraktelser öfver i0ig sjelf och mina egna förhållarden. Ack! suckade jag; hvarföre skulle de bort. jaga nummerlotteriet? Det var en så god reurs för en stackars satan, som led brist på utla andra resurser. Åtminstone var det nåsot, hvarvid hoppet för en tid kunde fista sig. Ven nu... hvad har ran nu för utsigt? Icke aonat än att arbete, och hvem står välut med utt ständigt erbeta, sedan man vant sig, vid det veqväma dagdrifverist? En giftermålsannons, tänkte jag vidare, vore lock törhända dena sikrasteutvägen till Pekunärt välstård. Hml!:.. nej!... Aldrig mer gör jag det försöket, sedan det första jag gjorde i den väven så totalt misslyckades VWVisserligen önskade jag penningar i första rummet, istara, som nyligen men, i likhet med vaktmäs arnonsereade om en följeslagerska genom lifvet, önskade jag ock ett bildadt fruntimmer. Jag erhöll sex svar: ett från en ljusstöperska, det andra från ea lutfiskförsäljerska, det tredje från en syltqvinn2, det fjerde från en klädsömmerska, det femte frin en som håller mjölkmagasin och det sjette från en som aar klädstind j Brunnsb.cken på Söder. Alla dessa damer påstodo sig hafva samlat en icke så obetydlig förmögenhet och trodde sg äfven ega bildning. on som deras och mitt begrepp om denna sedrare egenskap ej mille varit ett och det. samma, slog jag för den gången hela spekulationen ur hagen. Nu åter föll det sig litet mera qvistigt med att få giftastankarna att bortdunsta, Jag tänkte