Aftonbladet – 20 oktober 1846, sida 1

detta deltagande förbyttes snart till ett djupt medlidande, då jag sig det dödsbleka sn!etet och de af lidandet stämplade dragen. Min stackars städerska bar lungsot och denna med hvarje månad tilltagande, obotliga, olycksaliga sjukdom gör kenne vissa tider oförmögen att bestrida någon syssla. — För Guds skull gå och lägg sig, kära Crristine, skyndade jag att säga. Hon drog sig åt dörren och kastade på mig ännu en af dessa blickar, hvari det djupaste båda fysiskt och psykiskt lidande står att läsa, Jag vinkade med handen och hon försvann. Den arma, beklegansvärda varelsens åsyn gaf mig för en stund fullt upp att tänka Hon tar tjenat mig troget I mer än sex år, men som hon snart blr af sjukdomen oförmögen att förrätta nigot slogs tyngre syssla, ser jag mig slutligen föranlåten att låta henne flytte, och i hennes ställe antaga en frisk tjenarinna. Och hvart tsger väl då den arma sjuklingen vägen? Jag eger icke medel att sörja för hennes återstående dagar, OCh cm jag egde medel dertvl, minne jog då äfven egde hj:rta?,.-. Hennes å!der — hon räknar ej mer än trettiosju år — gör hense ännu icke på länge berättigad att söka sig im bå-elt fattighus: tjena orkar bon icke, stjäla får hon icke, svälta till döds... är en förfärlig lott: Jag ryste vid tanken på min stackars tjenarinnag och många hennes Jikars olyckliga öde, och jag förmådde dock ieke mer än ömka mig öfver hårdbeten eller den oförlitliga tanklösheten hos ett samhälle, som dömmer en stor del af sina medlemmar till hungersdöden, för det de varit 0