I(—Mz—) uttalar sig visserligen i 2llmänhet med laktning om bokens syfte, men utsäger öppe!, latt de stora förhoppningar, harmed han började Å dess läsning, icke uppfylldes. Framställnivgen saknar friskhet och lif, är långtrådig och lider af omsägningar och ofta upprepade exklamalioner,. För öfrigt måste också sjelfva det IKirtbyska systemet (att bebsndla Naturalhistolrien i-sammarhsng med Bibeltoikning, och Ide:ta ända derhän, att citater ur Bibeln om djuren tagas sisom ultgångspurkter, och den lrakxtiska naturforskningen underordnas dem) för refalla ganska besynnerlig, lör att ej säca betänklig. lika mycket for den Hel. Skr:fts egen värdighet och anseende, som för maturvetenIskapen. Religionen vann sikert ingenting pi, latt man, såsom t. ex. i Tycho Brahes dagar, med bibel: olkning ville b2tämma buruvida solen står etter går... Den Hel. Skritt angår.de för merniskan vigtigaste rel g:o: ssanningar, men är oss säkert icke tifven tit norm vid vaturproduktioners speciatstudium, ehuruväl otviivelsktigt uppgil:en om vissa stora fenomener der också, såsom i I:a Mosebok, meddelas menskligheten. 4) Den rya svenska Psalmboken framställd i försök till Svensk Psalmhistoria af J. W. Beckman Aa häftet, med porträtt af J. O. Wallin. Allmäpheten känuer, att br komminister Beckman bekom publikt anslag ör det här anmälda arbetet. Ref. (TH—S) redogör för skälet, bvarföre utgilfvander kunnat så länge fördröjas, hv.lket den, som ej sysselsatt siz med undersökravgar, sådana sem dessa, under väntan på br B:s Jänge omtalade arbete, säker! fusnit be-yanerlig . Skälet Igger i de många lärda och vidlotriga inoch utlänoska böcker, som af förf. benölt rådfrågas. F: B. synes vilja i handen ps sina läsare sät:a al Christen Psamittera!ur, så vidt den har minsia beröring med vår Psaluwbok; deruta: de många texter af en ioch samma psatin derutaf ock det hö;st möIdusacma och otacksammea (?) -rb tet, att utur ala kända svenska stijsktiga psalmboksredsaktioner u ptiga variantern., sfven de obetydiigasten. Ref. slutar med hoppet, att snart få emonasa ett nytt bälte, ocn tillörskar under t:den :r B. hetsa och krafter. 5) Originalbibiiothek i den sköna listeraturen a: utmärkta författare och forf ttar nnor. H:a årgåvgen: häftet 41—42. Enslingn på Johannisskäret, Kustroman af Em. Curlen, samt hä. 49—44. Syskorbirnen eter Hofgunst och Folkgunst a: HK. Kullb rg. — R:c. af den iörra (M—M) börj.sr md en ratt läsvärd skildring af iru C:s btterära verhsambet; deruti han bemöter kla.dret emot h-nnes verhörda produktivtet med den anmarknipgen, att det är bätt:e synda rxcessu än detect:n. Han tar sig serdermera anleduiog att göra ett bittert utfall emot dex moderna romanttteratureo. Han talar derom så ytlixt, Onistoriskt och besynnerlgt, att man knsppist trott sig vänta dytikt i en tidskrift, soar stadse åda.alsgt mt för grundlignet. Såsom emellertid dylika utf.l stundom äfven irrebomma i andra periodiska Organer, hava vi unuit skäl, att i en söärskil: art kel upptaga irågan om romankritiken, till nsgot narmare skarsk: dande. — Hvad enskild: fu Carl 0 vidkomwmer, så har imedlertid hon denna gång sluppit för temhgen godt köp: hon får blott en isen släng på låvgt håll om att skälet för de mårvga volymerna år — honorarium per ark! Rc. af Syskonbarnen (—NL—) nöjer sig på det he!a med ett re!erat af innehåliet, finner deck obegriphgt atv Oumpiz (bu vudsgersonen) ej blir föremsl for polsens misstänka, men aner beritteisen skrifven med ledighet och t3lang, så att den ej skall läsas utan intre.se, äfven al dem, som på skönlitreraturens falt gjort en vidiyftigsre kringvandringp — entendez-vous? Frev slutar denna gång med ett Tillägg vill den i XXX:de hä tet införda recension (undertecknad B—:k) af t:rar Fryxells och Geijers skrifter om aristvokratfördömandet. Da Altonbladet tovui grtvit sin publik del at de meitan her B. och F. vextade skrifter rörende detta ämne, fordrar opartiskheien, att nu sfven medde:a herr B:s seduaste tillögg, bvilka lyda som följer: rv OM I. I Hr Fryxells försök att nedsätta vigten af olikheterna emellan Gustaf Adolrs sätt, att till frälse försälja Kronans jord och skauweräntor, och den efter hans död tillsaita förmyndarestyrelsens beteendo vid dylik försäljning, föranleder rec. att åt Isin framställning af en bland dessa olikheter gifva jen ytterligare utvecklivg. Rec. har sagt, att förmyndarestyrelsen, vid den försäljning, som den företog, sökt åsidosätta de af den store Gustaf Asolf, åtminstone stundom, gjorJca förbebäll om en i vissa fall för Kronan inträdands särskild återköpsrävt; och efcer anförande af de rec bekanta, olika ordalydelserna af dessa förbehål!, har han tillogt, att han i de af förmyndsrestyrelsen utfärdade köpebref intet dylikt förbehåll kunnat upptäcka. Rec. tillägger, att den anmärkta ursaktlåtenheten kunnat vara oskyldig, om förinyndarestyrelsens köpebref, i likhet med de af Joban Casimir och Kammarkollegium under Gustef Adolfs sensste är utfärdade, varit i största möjliga korshet uppsatta med afsigt att låta monarken, vid ratifikationen, efter bebag tilligga de vilkor, ban fann lämpliga. Men nu voro dessa köpebre? med mycken omsorg och ordrikhet uppsatta; och det o:ntalade för