Aftonbladet – 16 oktober 1846, sida 1

——— 2? !! !Zsma aa EUESSFIGRIDREKERRARPRRAT ETS mästaren om hans väns ankomst, begaf han sit till den lilla, intill qvarnen och forelldammer gränsaude trädgården, hvarest Julia redan er god stund hade väntat honom. — Din herre och man är här nu, ropade han, skrattande. Men denna underrättelse gladde alldeles ickt den unga enkan. Hon råkade tvärtom i stör: sta ångest vid tanken pi huru hon rasslat ia sig. Nedslagen, förstämd ochi djupet af sitt hjerta ångrande att bafva gilvit sitt bifall til denna intrig, gick hon, en halftimme sednare, stum och sorgsen vid den muntert pratande kusinens arm, hem till morbrodrens hus. — Just nu har jag affårdat den främmande till justitierådet och gifvit honom nödiga instruktioner, berättade jägmästaren, som de mötte på vägen. Den unga frun kände sitt hjerta våldsamt klappa och önskade i hemlighet, att den illparige jigmäistaren, hela intrigens upphofsman, hade varit der pepparn växer. Med skällvande knän vacklade hon uppför trapoan och in i sällskapsrummet. Dörren öppnades och hon vVarseblef, vid morbrodrens sida, sin förmente man, klädd alldeles som en hederlig bamburgisk köpman, i blå rock med förgylida knappar, hvit sidenväst och svarta sommetsbenkläder. På hufvudet hade han en svart peruk; en svart plåsterlapp skylde större delen af veastra kinden, och hakan var djupt nedgräfd i en stor, hvit batistbalsduk, bvarutur s:ora kvagsnibbar. uppstucko som ett par åspeöron. AX banden höll har ett spanskt